För drygt 2 veckor sen levde fortfarande hoppet, hoppet om fortsatt HA spel. Vi tänkte har vi varit med så här långt så ska vi vara med "enda in i kaklet". Sagt och gjort vi hade redan tagit semester den veckan för den ursprungliga planen var DamVM i Malmö. De planerna la vi ganska snart åt sidan när det blev klart att SSK skulle spela negativ kvalserie.
Vi gav oss ut på en roadtrip som startade i Jönköping på måndagen. Varför Jönköping kan man undra? Jo därför att vi aldrig hade stannat i Jönköping förut, bara passerat. Vi anlände på måndag vid lunch och är man i större städer så måste man ju shoppa lite. Vi hann med en tur på A6 och Ikea samt en liten promenad ner till de centrala delarna av staden. Vet inte om vi gick fel eller om vi inte fattade riktigt vart vi skulle gå, men nåt vidare värst shoppingcentrum i "stan" hittade vi inte.
Nåja vi hade i alla fall gått en bit visade stegräknaren. Efter en god middag på hotellet och ett glas vin på rummet, tittandes på datorn och kvällens hockey blev det en ganska tidig sänggång och uppladdning inför morgondagen.
Vi passerar ju Växjö på väg till Tingsryd och man kan inte passera Växjö utan ett besök på Grand Samarkand och en lunch på Food Courten Chili&Wok. Lagom till kaffet får vi sällskap av en kamrat som bor i Växjö. Ett trevligt återseende eftersom vi inte ses så ofta numera.
Efter shopping och lunchen var det dags att bege sig till Tingsryd. Vi bodde en bit utanför, ett ställe som hette Kvarnen i Knällsberg. Ett väldigt trevligt ställe och världen är bra liten ändå, de som ägde stället visade sig ha stor TAIF anknytning, hon är nämligen svärmor till en av spelarna. Mycket hockeysnack blev det.
Ett litet collage från Kvarnen i Knällsberg
Näväl matchen blev ingen höjdare en snöplig förlust som man i och för sig vant sig vid men det sved. Vi gjorde en intervju också, med Adam Persson vars svärmor vi bodde hos. Vi visade intervjuen till frukosten och det blev mycket uppskattat.
Nåväl än levde hoppet, det kunde fortfarande gå.
Så vi styrde kosan hemåt och på vägen hem stannade vi och tröstade oss lite i Kosta-Boda outlet vi skulle bara stanna en stund, det blev ca 3 timmar.
En glasutställning hamnade vi på
Vi gav oss sedan i väg norrut, till Sundsvall med en liten mellanlandning hemma bara för att sova och byta kläder. Vi tänkte shoppa lite i Sundsvall ..meen skärtorsdag i Sundsvall stängde tidigt, det enda vi såg var påskkärringar på styltor och några som fått pippi.
På torsdagskvällen stog det sedan klart och division 1 var ett faktum, många tårar fälldes både på plan och utanför plan och tyvärr så avstog vi från att fotografera av hänsyn till "våra" pojkar. Något som vi i efterhand ångrar, jag tror många skulle bli förvånade av vad vi upplevde på plats i Sundsvall Energi Arena denna hemska skärtorsdag.
På kvällen intog vi en sen middag tillsammans med delar av laget, mycket tårar, mycket prat men också en revanschlust och hopp om framtid, "man kan inte lägga sig ner och dö ändå".
Morgonen och hemfärden var om möjligt ännu tyngre. Dämpat lågmält och sorgset, jag känner så mycket med dessa människor och ledare som var med in slutet och trots vad folk än säger, men nog ville de vinna och nog försöktes det alltid.
Tyngda och sorgsna vände vi kosan hemåt, men hade vi åkt så långt norrut och sett den byggas så var vi tvungna att åka över den nya bron,vet inte om jag upplevde något speciellt men det hade nog med allt annat runtomkring att göra.
Den sista bilden för den här helvetets säsongen får ändå symbolisera min kärlek till mitt lag, det det jag aldrig kommer att svika, vad som än händer och vilka "pojkar" som än kommer att representera laget i mitt hjärta.
Bilden är tagen av Daniel Brace som har fotat oss många gånger denna säsong. Min hyllning till mitt lag är att alltid sista matchen ha kjol eller byxa som slutar vid knät allt för att visa min stolthet.
Nu är det slut för denna säsong,några resor blev det, några långa och några korta, nästa säsong blir det inte så långa resor men resor och skrivande blir det, var så säkra.
