Då var det alltså dags att bege sig hemåt med tåg. Färdplanen var väl inte riktigt klar, vi hade tanke på att åka Paris från Calais men det visade sig vara svårt att få biljetter dit.
Nåväl efter en alldeles fantastisk båtresa från Dover med solsken och lite soldis en god middag, fish and chips, det måste man ju äta i England har jag hört, så landar vi runt 17 tiden i Calais.
Vi står på terminalen och har absolut ingen aning om hur vi ska ta oss till det B&B som vi bokat. Vi försöker rådfråga informationspersonalen, de förstår nästan ingen engelska och vi är rätt kassa på franska. Till slut så förstår de att vi vill ha en taxi och beställer det till oss.
Vi kommer fram till rätt adress och där pratar faktiskt personalen förstålig engelska i alla fall. Vi är rätt trötta efter dagens intensiva resande som började med bilfärd från Sheffield till Dover. Vi bestämmer oss för att vila lite innan vi går och ser om vi kan få i oss lite kvällsmat. Vaknar 3 timmar senare, tittar på varandra "-orkar vi ge oss ut och äta ?" Svaret blir nej och vi somnar om.
Vi vaknar med ett ryck ca 04.00 och tror att kriget kommit. Det skådespel som utspelar sig utanför fönstret är nog ett av det häftigaste åskväder jag varit med om. Det blixtrar och dånar från alla håll och regnet fullkomligen vräker ner.
Somnar dock om en stund när det värsta åskvädret drar bort. Det blir tidig frukost eftersom vi inte riktigt vet om vi ska turista i Calais eller om vi ska åka vidare till ???? Det där med turista kan vi ju glömma efter som det är, typ, skyfall utomhus. Vi beställer en taxi som tar oss till stationen.
När vi åker till stationen så får vi ändå se en del av Calais och det är en vacker stad. I närheten av stationen ligger stadshuset en vacker byggnad som vi ser från taxin. Jag som alltid har kameran beredd försöker ta bild genom fönstret. Taxichauffören uppmärksammar det. saktar och drar ner rutan så jag kan få fina bilder. Vi får några timmar på oss innan tåget ska gå och vi går en sväng i närheten av stationen. Vi hittar en park där det ligger ett krigsmuseum (som tyvärr inte är öppet) det visar sig vara en kvarleva från Andra Världskriget, och ingången var just i den parken för att den inte skulle synas från luften. Vi hinner också med lite fotografering vid stadshuset samt ett besök på ett litet café.
Vi har fortfarande inte bestämt var vi ska men efter att ha tittat på tidtabellen så beslutar vi oss för Bryssel för där kan vi ta oss till Rostock där bilen står på ett smidigt sätt.
Väl framme i Bryssel så tar vi in på det hotell vi bodde på innan Englandsresan, det kändes enklast så. Nu har både kläder och accessoarer börjat tagit slut så vi beger oss ut i köpcentret i stationen för att inhandla lite. Det visar sig inte vara så lätt när man går i affärer i t-shirt och jeans. I en av de "finare" affärerna hårdbevakas vi av fisförnäma expediter, så vi går därifrån och går och sätter oss vid ett trevligt ölhak och tar oss varsin pilsner istället. Det blir en trevlig avslutning på vår Brysselvistelse.
Onsdag morgon börjar vi vår längsta tågresa som ska ta oss ändå till Rostock. Vi bokar ett hotell precis vid stationen. Vi byter tåg i Köln och hinner turista där i 20 minuter, hinner ut och fota KölnerDom i alla fall.
Det är en alldeles fantastisk kväll med strålande sol när vi kommer fram till Rostock, ja man tror faktiskt att man är mycket längre söderut. Vi hittar en grekisk restaurang intill stationen där vi efter lite springande fram och tillbaka( där Björn trodde jag kommit bort 😂😂😂) letandes efter en bankomat, äter vi en helt superb måltid i solskenet. Som avslutning blir vi bjudna på varsin shot av servitören, som pratar svenska. Ja eller han pratar mer än han förstår. Vi beger oss ut på en promenad i Rostock, en väkdigt vacker stad.
Vi hittar ett köpcenter och kan inhandla de saker som tagit slut, nu blir vi istället väldigt väl bemötta, även i finare butiker.
Efter en god natts sömn och en god frukost så blir det taxi ut till flygplatsen och bilen. Många frågor på vägen dit snurrar i huvudet. Står den kvar? är den hel? Finns det nån soppa kvar? och framför allt, startar den? Jo då alla frågetecken rätas ut och vi påbörjar bilfärden hemåt. Vi har planerat in ett stopp i Flensburg för att proviantera lite, vi följer vår GPS som visar oss in i staden och vi hittar en butik vid namn Calles. Den känns inte så stor som folk har berättat men utbudet är det inget fel på. Vi fyller bilen och ger oss iväg. När vi kommer fram till gränsen så ser vi att vi har åkt till "fel" Calles, men men vi fick ihop en hel del ändå.
Gränsen till Danmark är inte särskilt hårdbevakad(det var svårare att ta sig in i England), vi viftar lite med våra pass och får passera.
Dagens mål och den sista övernattningen är Köpenhamn, vi ska sova över hos Emelie och Andreas. Vi hittar fram till rätt adress, kör bara fel 1 gång. I Köpenhamn är cyklisterna farligare än bilisterna, vi håller på att bli påkörda ett flertal tillfällen men klarar oss. När vi kommer fram blir vi bjudna på en god middag med efterrätt och andra tillbehör.
Emelie har vi känt sedan hon var nyfödd och vi har hunnit med att vara kolleger också några somrar när vi arbetat på lägerverksamhet. Emelia (och hennes syster Evelina, har alltid haft och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta) Andreas, Emelies sambo är första gången vi träffar, men jag hoppas inte den sista. Det blir mycket prat och minnen, och det är inte så svårt att förstå danska, egentligen. Vi ska alla upp tidigt på fredagen, Emelie och Andreas till jobb och vi ska styra kosan hemåt, så det blir tidig sängång.
Fredag morgon startar vi alltså resan hem, Emelie som jobbar i Malmö, åker med oss och vad händer då, jo vi får visa pass vid gränsen något som inte hänt Emelie på väldigt länge säger hon.
Resan börjar lida mot sitt slut och vi stannar endast för lunch på Eat Aliano i Mjölby. Sen är det raka spåret hem. Lasta ur och sedan bege sig till Scaniarinken för SSK:s första hemmamatch för säsongen.
Vi trodde inte vi skulle hinna, men med god planering och lite flax så hann vi.
Hur sammanfattar man en sån här resa egentligen?? Ja det tar nog ett tag att smälta att vi faktiskt har varit med om detta äventyr och det finns många fantastiska minnen som man kan leva länge på.
Nåväl efter en alldeles fantastisk båtresa från Dover med solsken och lite soldis en god middag, fish and chips, det måste man ju äta i England har jag hört, så landar vi runt 17 tiden i Calais.
Vi kommer fram till rätt adress och där pratar faktiskt personalen förstålig engelska i alla fall. Vi är rätt trötta efter dagens intensiva resande som började med bilfärd från Sheffield till Dover. Vi bestämmer oss för att vila lite innan vi går och ser om vi kan få i oss lite kvällsmat. Vaknar 3 timmar senare, tittar på varandra "-orkar vi ge oss ut och äta ?" Svaret blir nej och vi somnar om.
Vi vaknar med ett ryck ca 04.00 och tror att kriget kommit. Det skådespel som utspelar sig utanför fönstret är nog ett av det häftigaste åskväder jag varit med om. Det blixtrar och dånar från alla håll och regnet fullkomligen vräker ner.
Somnar dock om en stund när det värsta åskvädret drar bort. Det blir tidig frukost eftersom vi inte riktigt vet om vi ska turista i Calais eller om vi ska åka vidare till ???? Det där med turista kan vi ju glömma efter som det är, typ, skyfall utomhus. Vi beställer en taxi som tar oss till stationen.
När vi åker till stationen så får vi ändå se en del av Calais och det är en vacker stad. I närheten av stationen ligger stadshuset en vacker byggnad som vi ser från taxin. Jag som alltid har kameran beredd försöker ta bild genom fönstret. Taxichauffören uppmärksammar det. saktar och drar ner rutan så jag kan få fina bilder. Vi får några timmar på oss innan tåget ska gå och vi går en sväng i närheten av stationen. Vi hittar en park där det ligger ett krigsmuseum (som tyvärr inte är öppet) det visar sig vara en kvarleva från Andra Världskriget, och ingången var just i den parken för att den inte skulle synas från luften. Vi hinner också med lite fotografering vid stadshuset samt ett besök på ett litet café.
Nån sorts stadshus, tror jag
Ett museum från andra världskriget som tyvärr var stängt
När det regnar får man smita in på ett fik
Parken utanför stadshuset
Väl framme i Bryssel så tar vi in på det hotell vi bodde på innan Englandsresan, det kändes enklast så. Nu har både kläder och accessoarer börjat tagit slut så vi beger oss ut i köpcentret i stationen för att inhandla lite. Det visar sig inte vara så lätt när man går i affärer i t-shirt och jeans. I en av de "finare" affärerna hårdbevakas vi av fisförnäma expediter, så vi går därifrån och går och sätter oss vid ett trevligt ölhak och tar oss varsin pilsner istället. Det blir en trevlig avslutning på vår Brysselvistelse.
Två av de goda sorter vi provade i Bryssel
Det är en alldeles fantastisk kväll med strålande sol när vi kommer fram till Rostock, ja man tror faktiskt att man är mycket längre söderut. Vi hittar en grekisk restaurang intill stationen där vi efter lite springande fram och tillbaka( där Björn trodde jag kommit bort 😂😂😂) letandes efter en bankomat, äter vi en helt superb måltid i solskenet. Som avslutning blir vi bjudna på varsin shot av servitören, som pratar svenska. Ja eller han pratar mer än han förstår. Vi beger oss ut på en promenad i Rostock, en väkdigt vacker stad.
Vi hittar ett köpcenter och kan inhandla de saker som tagit slut, nu blir vi istället väldigt väl bemötta, även i finare butiker.
Efter en god natts sömn och en god frukost så blir det taxi ut till flygplatsen och bilen. Många frågor på vägen dit snurrar i huvudet. Står den kvar? är den hel? Finns det nån soppa kvar? och framför allt, startar den? Jo då alla frågetecken rätas ut och vi påbörjar bilfärden hemåt. Vi har planerat in ett stopp i Flensburg för att proviantera lite, vi följer vår GPS som visar oss in i staden och vi hittar en butik vid namn Calles. Den känns inte så stor som folk har berättat men utbudet är det inget fel på. Vi fyller bilen och ger oss iväg. När vi kommer fram till gränsen så ser vi att vi har åkt till "fel" Calles, men men vi fick ihop en hel del ändå.
Gränsen till Danmark är inte särskilt hårdbevakad(det var svårare att ta sig in i England), vi viftar lite med våra pass och får passera.
Stora Bältbron
Dagens mål och den sista övernattningen är Köpenhamn, vi ska sova över hos Emelie och Andreas. Vi hittar fram till rätt adress, kör bara fel 1 gång. I Köpenhamn är cyklisterna farligare än bilisterna, vi håller på att bli påkörda ett flertal tillfällen men klarar oss. När vi kommer fram blir vi bjudna på en god middag med efterrätt och andra tillbehör.
Emelie har vi känt sedan hon var nyfödd och vi har hunnit med att vara kolleger också några somrar när vi arbetat på lägerverksamhet. Emelia (och hennes syster Evelina, har alltid haft och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta) Andreas, Emelies sambo är första gången vi träffar, men jag hoppas inte den sista. Det blir mycket prat och minnen, och det är inte så svårt att förstå danska, egentligen. Vi ska alla upp tidigt på fredagen, Emelie och Andreas till jobb och vi ska styra kosan hemåt, så det blir tidig sängång.
I Emelie och Andreas lägenhet
Resan börjar lida mot sitt slut och vi stannar endast för lunch på Eat Aliano i Mjölby. Sen är det raka spåret hem. Lasta ur och sedan bege sig till Scaniarinken för SSK:s första hemmamatch för säsongen.
Vi trodde inte vi skulle hinna, men med god planering och lite flax så hann vi.
Hemma efter 14 dagar på luffen
Hur sammanfattar man en sån här resa egentligen?? Ja det tar nog ett tag att smälta att vi faktiskt har varit med om detta äventyr och det finns många fantastiska minnen som man kan leva länge på.
