Mora tur och retur

Då var det dags igen Mora tur och retur och match nr 116 i följd, få se nu hur länge sviten håller i sig. Har en känsla av att den kommer att brytas inom en ganska snar framtid, tyvärr.
Det är väl inte världens bästa väder när vi ger oss iväg men det snöar inte i alla fall.
Vi har ett ärende in till Flen först för att besöka mitt gamla jobb och hämta grejer som faktiskt tillhör mig och som jag inte tänker efterskänka. Det är med blandade känslor jag ser på förändringar som gjorts där och jag är oerhört tacksam att jag nu har nya utmaningar att se fram emot och är "fri" från Flens Kommun.

Första stopp blir på Biltema i Västerås för att inhandla lite spolarvätska.

Passerar utan att köpa durkslag-det var dumt gjort

 Nästa stopp blir sedvanlig lunch på DalaHästen i Avesta, en tradition som man inte får bryta. Vi hade stämt möte med en kompis till Björn så det blev mat och långfika innan det var dags att bege sig vidare.
Framme vid arenan ca 1,5 timme innan matchstart så vi glider runt lite och stöter på både en och två gamla bekantingar.

 Martin fd eventansvarig i både SSK och sedan AIK

En trogen SSK-supporter boende i Mora

Matchen då? Vilken match ? Citerar en hockeyvän "- det jag inte kommer ihåg har inte hänt " 😜. Nä skämt åsido, Mora gör det bra kanske lite för bra och vi är inte riktigt med i matchen om man säger så.

Några SSK-supportrar på läktaren ändå

Denna kväll bjöd på många känslor,ilska, frustration, sorgsenhet men ändå en viss form av kärlek.
Det är lite svårt att sätta namn på det som rör sig inom en efter en sådan käftsmäll som en förlust med 7-0 ger. Jag blir ledsen och ilsken över resultatet och vissa prestationer. Jag blir också ledsen över de personangrepp som vissa får utstå i sociala medier, anser fortfarande att det inte är okej att hänga ut vissa spelare utan man måste skilja på person och prestation, men det är min personliga åsikt och den måste jag få ha trots att den kanske sticker i ögonen på folk.

Kärlek- därför att -jag har sagt det förut "de spelare/tränare/ledare som just nu representerar det lag/förening som jag älskar får min villkorslösa kärlek" och det är också en åsikt som är bara min.

Hemresan blev tung, och ja vi åt på Donken, i Borlänge denna gång.

Nej nu tar vi nya tag än är i alla fall inte mitt hopp ute, och det är också min personliga åsikt

Timrå away-en något lugnare norrlandsresa

Då var det dags-sista norrlandsresan för denna säsong, något annat finns inte i min värld 😉

Vi ger oss av norrut efter en väl tilltagen frukost, den här gången har Björn blivit frisk från sin "mancold" och får följa med. Vi stannar till i Uppsala för lite telefonfix eftersom Björns telefon har dött och han ska överta min. 

Vi stannar till vid Gävle Bro denna gång för lunch, OCH vi har konstaterat att all packning är med denna gång.

Efter en resa utan några som helst incidenter tar vi sedan en liten powernap på vandrarhemmet innan det är dags att förtära medhavd middag innan det är dags för avfärd till arenan i Timrå.

Vi bor på ett vandrarhem i Sundsvall som ligger högt beläget och mycket vackert på ett ställe som heter Norra Stadsberget hela området påminner starkt om Torekällberget. Vi var där och gick omkring i höstas på vår norrlandsturné.
Efter middag är det dags att först besöka shoppingcentret Birsta för att få tag i en "reservtelefon" till mig, det gör vi också, jag var inte utan telefon så många timmar.

Härlig match, eller ja, härlig och välbehövlig vinst för oss 4 supportar som var närvarande.(ja vad vi såg, det kan ha varit fler som satt någon annanstans på läktaren)

Två applåderande efter SSK:s 2-1 mål

Jubel i målområdet efter slutsignal

Lite sovmorgon blev det efter gårdagens seger och vi ger oss i väg från ett Sundsvall som försöker ge oss lite morgonsol

Innan vi lämnar Sundsvall åker vi till bilfirman där den kraschade bilen efter förra resan står, vi ska hämta lite grejor som vi glömde när det blev lite rörigt på platsen. När vi såg hur bilen såg ut så är jag glad att jag är en människa av det kortare slaget för passagerarsidan, där jag satt var lite tillknycklad

 passagerarsidan med något intryckt tak

 Vi landade i en granhäck

Fronten fick också sig en liten smäll

När man ser bilderna nu så inser man att vi hade en himla tur att det gick så bra som det gick.

Sedan blev det en hemresa helt utan missöden och neråt Uppsala börjar till och med solen skina ordentligt.

Over and out för denna gång

MoDo away- Vilken jävla resa 😄😄

Att MoDoresan skulle bli lite annorlunda det visste vi från början, men att det skulle bli så här !!!
Björn hade inte möjlighet att åka pga jobb sedan fick han influensa och har varit riktigt dålig. Nåväl jag skickade ut en förfrågan på sociala medier om det var någon som skulle åka och om jag kunde få plats i någon bil. Jag fick svar från Fredrik, en trogen SSK-supporter som vi har åkt tillsammans med förut.
Sagt och gjort vi gav oss iväg på tisdagsmorgonen i strålande väder och fint väglag, det blev ett litet stopp vid Gävle Bro för inhandling av kaffe och diverse andra nödvändigheter(den här gången var resväskan med). Nästa stopp blev inte förrän i Örnsköldsvik när vi installerat oss hos en god vän till Fredrik som bodde i de finare hockeykvarteren.

Vi gav oss iväg för att äta middag på restaurang vid namn Il Romano, ett mycket trevlig ställe.
Väl framme vid hallen skulle vi hämta ut våra biljetter eftersom vi skulle sitta på läktaren och samtidigt göra ett supporterreportage som jag hade fått okej från media i Modo.

Det var då allt började. 

Jag fanns med på Media och fick min biljett där, meeen våra andra biljetter fanns inte vi sprang fram och tillbaka ett bra tag, Den som skulle ha lämnat dom lämnade dom i fel lucka, så vi hann precis in till nedsläpp.
Jag fotade lite publikbilder på våra tillresta supportrar och även motståndarklacken. I andra perioden kom ordningsvakten till vår plats och skulle avvisa mig för att jag fotade med systemkamera från läktaren. Jag visade mina tillstånd som han skulle kontrollera(jag fick sitta kvar perioden ut).
I den tredje perioden blev jag stoppad och fick inte gå in på läktaren, chefen för säkerhet kom och vi dividerade ett bra tag. Han skulle sedan undersöka saken och jag fick gå in powerbrake men inte fota, men då hade jag ju missat 2 mål. Efter matchen kom sedan säkerhetschefen och sa att allt var i sin ordning(!!!???).

Min  sovplats i soffan

Tillbaka till boendet där vi spänt lyssnade till väderprognoserna och blev lite oroliga.
Vi vaknade upp till ett lite mulet Örnsköldsvik där det hade snöat lite men inte så mycket. Det blev en liten sightseeing i Ö-vik där vi också var uppe på toppen med en vidunderlig utsikt. Det blåste riktigt ordentlig så det blev bara några bilder tagna.

Från toppen av Örnsköldsvik

Vi styrde kosan hemåt i maklig fart, lyssnande på trafikinformation för att uppdatera oss om läget. Vi hörde om olyckor längre ner och tog det därför väldigt försiktigt. Fram till Höga Kustenbron var väglaget helt okej men sedan blev det värre och värre. Efter Härnösand blev det ännu värre så det gick i ca 50-60km.

Höga Kustenbron i snörök och dis 

Tanken var att vi skulle luncha med en kamrat till Fredrik i Sundsvall, men nån lunch blev det inte.
I Torsbodabacken, Söråker smällde det. Snörök, halt väglag och tvärstopp. Vi hamnade lite vid sidan av vägen kan man säga. Kraschad bil mot stolpe som gick av. Dörren på min sida fick några starka människor, som hade vänligheten att stanna, bända upp för att jag skulle komma ut. Hade då glassplitter över allt eftersom rutan på min sida gick i en miljon bitar.

Räddningstjänst, nackkrage och ambulansfärd till Sundsvallssjukhus. Fredrik blev okejad av ambulanspersonalen, men jag fick behålla kragen på och göra flera undersökningar på sjukhuset.
Det blev som sagt ingen lunch utan övernattning hos Fredriks gode vän, som ställde upp med natthärbärge åt oss.

Frukostutsikt från vår övernattning i Sundsvall

Bilen blev bärgad, den var okörbar liksom och när Fredrik skulle hyra bil så visade det sig att det inte gick att hyra där och lämna här. Så vi beslöt oss att ta tåget hem.
Ett beslut som visade sig vara både bra och dåligt. Bra för att det var fortsatt halkkaos med flera seriekrockar mellan Gävle och Uppsala. tågresan gick bra-fram till  Gävle där blev det tvärstopp. Tåget startade inte utan vi blev sittande på ett iskallt tåg i Gävle 1 timme när det bestämdes att de tre vagnar som inte gick att få igång skulle kopplas ifrån. Vi fick trängas i de 3 vagnar som funkade, vi hade tur att få sittplats i alla fall eftersom vi gick in och satte oss i Klass 1 kupén.
Vi hade löst biljett till Stockholm och tänkte ta pendeln fortsättningsvis. Pga förseningen beslutade jag mig för att fortsätta till Södertälje Syd(tåget skulle gå ända till Linköping). Där missade jag Gnestapendeln med 2 minuter och då även sista förbindelsen Gnesta- Sparreholm. Som tur var så gick det en buss till Stjärnhov där Björn fick hämta mig.

Jag hade ju knappt ätit sedan frukost idag heller, meeen där vände turen lite och vi fick de sista pizzorna som bakades innan stängningsdags i Stjärnhov.

Hemma i Sparreholm ca 20.30, trött, något sargad men glad att vara hemma


Idag(fredag) började saneringen av alla kläder med mera för att få bort allt glassplitter och sedan sanering av badkar av glas som hamnat där. Jag tänkte nog inte riktigt klart innan jag klev upp på pallen i badkaret 😂😂😂att komma ner visade sig vara lite svårare

Ett stort tack till alla som har hjälpt oss Sabina med familj från Härnösand som stannade ringde räddningstjänst och beredde oss plats i en varm bil till ambulansen kom och till Christina där vi fick övernatt och till alla som skickat värmande ord under den här resan.

Jaha då får vi se vad nästa resa bjuder på för äventyr 😃😃