Då var det dags för årets andra bortaresa, den här gången styr vi kosan mot Kristianstad. Vi har tagit semester hela veckan efter denna helg och planerar en resa till Tyskland för att göra lite inköp så vi klara en hård vinter(läs säsong).
Nå väl med frukostkorgen packad och kaffe i termosar ger vi oss iväg. Trafiken flyter på så första riktiga stopp blir Östgötaporten. Brukar väl inte lägga så mycket tanke på hur toaletterna ser ut, man gör det man ska liksom och sen går man därifrån, men den här fick faktiskt 5 tvålar(eller nåt) i betyg.
Nästa stopp blir lunch och eftersom vi passerade Mjölby(EatAlliano) så tidigt så blir det A6 i Jönköping som får stå för spisen denna gång. Det finns ju en wookbuffé där också. När vi sitter och äter kommer det in några som det står "supporterresan 19" på ryggen. Det visar sig vara likasinnade som en busslast stor är på väg till Kristianstad.
Nåväl, vi anländer till Kristianstad i strålande sol och hittar en parkeringsplats nära hotellet. Vi träffar också på Anneli, en trogen supporter som också har tagit sig hit, hon bor på hotellet bredvid oss. Några trevliga hockeygrabbar kommer också strosande och bor på samma hotell som oss visar det sig.
Hotellet är ett gammalt bankhus och det syns både på exteriör och interiör.
Väl uppe på rummet som är i gammaldags stil med kakelugn i hörnet hittar vi den här lilla gynnaren kvarglömd på en hylla i garderoben.(man kan ju fundera lite på hur städningen har fungerat 😉 ).
Nåväl vi måste ju äta och efter en liten runda på stan så går vi till grannhotellet där Anneli redan sitter och vi ansluter till hennes bord.
Ute vid arenan har sedan busslasten med "Supporteresan" också anlänt så det är tjo och tjim på bortaläktare. Dt är det på hemmaläktaren också och det är ett oerhört tryck i hallen, trevligt tycker jag.
Det var lite väl spännande på slutet men det slutade ju väl ändå.
Tillbaka på hotellet och lite snack med grabbarna som satt nere i lobbyn och åt välförtjänt kvällsmat. Vi gick upp på rummet för att skriva färdigt och avnjuta segerölen som tydligen ingick i rummet.
Blev lite sovmorgon och ompackning av kläder mm. Vi skulle ju nämligen inte åka hem utan fortsätta resan. Efter avlyssnat melodikryss, en tradition som man inte får bryta trots att man är på resande fot, ställde vi alltså kosan söderut nämligen mot Tyskland, närmare bestämt Flensburg.
Ett strålande väder har vi som sällskap på vår resa. Vi gjorde ett litet stop i Lund för inhandling av resekost, sedan började vår resa mot kontinenten. Att resa genom Danmark går ganska fort men man hinner med att se många vackra byggnader och landskap. Vi hade köpt "bropass" innan nåt som gällde både över Öresundsbron och Stora och Lilla bält. det var en liten manick som man fäste på insidan av rutan. Väldigt smidigt, man såg bara till att ligga i rätt kö så blippade det till i manicken och bommen fälldes upp.
Passerar Öresundsbron och Köpenhamn i strålande sol, på vår sida av vägen är det inte så hårt trafikerat så här mitt på en lördag, det är värre åt andra hållet.
Första stopp blir vid brofästet på Stora bält där vi inmundigar medhavd lunch i solen. Vi går en promenad för att fota lite och man kan ju säga att fotovädret var fantastiskt.
Nästa stopp blir vår sovplats för natten, "Alte Direktionsvilla" ett B&B som ligger i ett litet samhälle vid namn Kupfermüle. En trevlig bekantskap det såg inte likadant på utsidan som på insidan kan jag meddela.
Planen var att vi skulle reka lite på lördagskvällen för att sedan handla direkt när de öppnade på söndagen. Det gjorde vi inte. Vi upptäckte att Calles hade öppet till 22 på lördagen och öppnade inte förrän 11 på söndagen. Vi bestämde oss då för att handla redan på lördagskvällen, det var ett bra val för det var inte så mycket folk i butiken. Vällastad bil och tidig sänggång för att kunna köra så långt som möjligt under söndagen. Jag var lite orolig men eftersom vi hade bilen stod precis utanför fönstret kände jag mig lite tryggare.
Efter en god natts sömn(det första jag gjorde var att titta ut genom fönstret, jo bilen såg orörd ut) så beger vi oss till frukostmatsalen. Det var ju inte riktigt B&B stuk på den utan mer hotell av den finare stilen. Flashigt och välordnat och så fort man tagit något från bordet var en servitör där och fyllde på och rättade till så det skulle se snyggt ut. Fascinerande att bara följa hennes jobb så man nästan glömde att äta.
Nåväl vi kom iväg strax efter 9 på morgonen och började vår resa hemåt, det var inte riktigt lika mycket bilar vid gränsen till Danmark som vi såg när vi åkte in i Tyskland. Vi hade passen i beredskap men de bara viftade förbi oss.
Första stopp blev återigen vid brofästet av Stora bält nu med fikapaus, något sämre väder än i går så det blev fika med bulle i bilen. Stora Bältbron är oerhört vacker och spännande att åka över. Först går det uppåt för att sen gå ner och över en liten ö, en ö som man inte får stanna vid men det kanske är bra för miljön på ön. Jag var tvungen att kolla lite vad det var för ö och om det kan du läsa här
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sprog%C3%B8 det fanns även mer att läsa om anstalten som har legat där och tydligen går det guidade turistresor till ön så det är något kulturellt att tänka på till nästa resa i Danmark.
Trafiken rullar på och nu har vi även solen som sällskap.
väl över på den svenska sidan får vi visa våra medhavda pass, himla tur det annars hade vi ju dom med i onödan 😉.
Både bilen och vi var hungriga och törstiga så det blir ett stopp på Donken i Lomma för påfyllning av både bil och människor. Ett Donken med bordsservering, på min ära.
Eftersom vi kom iväg så tidigt så tar vi beslutet att åka hela vägen hem dock med lite rörelsepauser emellanåt. Vi lyckas pricka in middagstid i Mjölby och det verkar vara ett lyckat drag. Idag var det chokladfontän på Eat Alliano.
Den traditionella potatisbilden
Mätta och belåtna(typ matkoma) startar vi sen den sista etappen hem.
Så efter 2,5 dygn 190 mil och idag dryga 12 timmar i bil så är vi hemma glada och nöjda med 3 poäng och en massa annat smått och gott i bagaget.
Nu dröjer det en hel vecka till nästa resa som även den kommer att gå söderut dock inte lika långt denna gång.
