Jaha så var det dags för match nr 102 i rak följd och om man ska räkna borta resor sammanlagt från säsongen 12/13 så har vi passerat 130.
Nu skulle vi för en gångs skull vara supportrar "på riktigt" då vi åkte med alla andra Guldklubbare på bussresa.
Självklart är vi ju alltid supportrar även om vi sitter på pressläktaren, men man får ju lov att smyga lite med sina sympatier, åtminstone på bortaplan.
Nåväl i lördags var det alltså dags att åter få skrika ut sina sympatier från läktarhåll tillsammans med likasinnade
Vi slår på stort denna helg och väljer att stanna i Södertälje och tar in på hotell, tanken var att fortsätta kvällen på någon trevlig lokal för inmundigande av goda drycker.
Med en bil som inte är riktigt kry så blev det att åka kommunal hela vägen. Väl framme vid hotellet så får vi checka in tidigare och går ner på stan för lunch och diverse nödvändiga inköp.
vi åker ut till Scaniarinken i god tid och slår följe med bla Christer Kronblad som är lite spindeln i nätet när det gäller Guldklubben. Vi följer med upp på kansliet en stund och beskådar lite gamla priser, plaketter mm.
Väl på bussen är det många kända ansikten så det blir en trevlig resa med mycket hockeysnack. vi har fått fotoackreditering från läktaren därför att vi tänkte dokumentera supporterresa inför ett kommande reportage på Pucksnack.
Väl framme i Uppsala välkomnas vi av Almtunas säkerhetsansvarig vid namn Robert Press (jo det är Robins pappa) det blir en lång pratstund med honom faktiskt.
Vi har en sittplats sektion till vårat förfogande men vi omvandlar den till ståplats då det inte går att sitta ner och vara lugn. Vår sektion är bredvid bortastå så det blir mycket växelsång under hela matchen.
Och vilken match det blev och vilket kämpande efter senaste veckans turbulens det var i ett glädjerus vi äntrade bussen för återfärd mot Södertälje.
a
Väl framme i Södertälje stiger vi av nere i centrum och slår följe med Christer och Kimmen, vi bestämmer att vi ska ses om en stund på 137:an. Vi ska bara skynda oss till hotellet med våra grejor(kameror mm) och där börjar det gå snett. Skynda, dåligt upplyst väg, nedförsbacke, rullgrus och ojämnt underlag är ingen bra kombo.
Jag kliver snett och störtdyker och landar på axeln, ligger kvar en stund för att känna efter om jag lever. Det gör jag men överarmen känns inte så kry. Nåväl vi tar oss till hotellet och jag tänker "-äh det går nog över tills i morgon" Björn går till nyssnämnda lokal.
Efter en stund upptäcker jag att "-det här går inte över" messar Björn och det blir sedan transport till akuten på Södertälje Sjukhus. Där konstaterar man överarmsfrakrur och 5 veckors rehabilitering varav 2 i total stillhet med armen.
Så kan det gå när man försöker leka "vanlig supporter" jag tror vi ägnar oss åt det vi är bra på i fortsättningen, lugn och fin på pressläktaren.
Men vi fick med oss 3 poäng hem, det kan vara värt lite smärta.
Nu skulle vi för en gångs skull vara supportrar "på riktigt" då vi åkte med alla andra Guldklubbare på bussresa.
Självklart är vi ju alltid supportrar även om vi sitter på pressläktaren, men man får ju lov att smyga lite med sina sympatier, åtminstone på bortaplan.
Nåväl i lördags var det alltså dags att åter få skrika ut sina sympatier från läktarhåll tillsammans med likasinnade
Vi slår på stort denna helg och väljer att stanna i Södertälje och tar in på hotell, tanken var att fortsätta kvällen på någon trevlig lokal för inmundigande av goda drycker.
Med en bil som inte är riktigt kry så blev det att åka kommunal hela vägen. Väl framme vid hotellet så får vi checka in tidigare och går ner på stan för lunch och diverse nödvändiga inköp.
Jag fick hjärtan på min mat
Farbror Epas plakett i Hall of Fame
Väl på bussen är det många kända ansikten så det blir en trevlig resa med mycket hockeysnack. vi har fått fotoackreditering från läktaren därför att vi tänkte dokumentera supporterresa inför ett kommande reportage på Pucksnack.
Väl framme i Uppsala välkomnas vi av Almtunas säkerhetsansvarig vid namn Robert Press (jo det är Robins pappa) det blir en lång pratstund med honom faktiskt.
Vi har en sittplats sektion till vårat förfogande men vi omvandlar den till ståplats då det inte går att sitta ner och vara lugn. Vår sektion är bredvid bortastå så det blir mycket växelsång under hela matchen.
Och vilken match det blev och vilket kämpande efter senaste veckans turbulens det var i ett glädjerus vi äntrade bussen för återfärd mot Södertälje.
a
Väl framme i Södertälje stiger vi av nere i centrum och slår följe med Christer och Kimmen, vi bestämmer att vi ska ses om en stund på 137:an. Vi ska bara skynda oss till hotellet med våra grejor(kameror mm) och där börjar det gå snett. Skynda, dåligt upplyst väg, nedförsbacke, rullgrus och ojämnt underlag är ingen bra kombo.
Jag kliver snett och störtdyker och landar på axeln, ligger kvar en stund för att känna efter om jag lever. Det gör jag men överarmen känns inte så kry. Nåväl vi tar oss till hotellet och jag tänker "-äh det går nog över tills i morgon" Björn går till nyssnämnda lokal.
Efter en stund upptäcker jag att "-det här går inte över" messar Björn och det blir sedan transport till akuten på Södertälje Sjukhus. Där konstaterar man överarmsfrakrur och 5 veckors rehabilitering varav 2 i total stillhet med armen.
något drogad på akuten
tillbaka på hotellet
morgonen efter fortfarande drogad men något piggare
Men vi fick med oss 3 poäng hem, det kan vara värt lite smärta.
Väl mött till nästa gång