Derby och match nr 200 Dif-SSK

Då är man på väg att bevittna något historiskt. Den 200:ande drabbningen mellan SSK och Djurgården. Nog för att jag är gammal men alla matcher dessa två lag emellan har jag inte fått uppleva. Men jag minns några drabbningar under min uppväxt, dels på Månskensrinken på 60-talet och dels i Scaniarinken.
Dagens möte förmörkas dock utav en del personers tilltag och brist på empati. Visst måste man få vara frustrerad och ledsen, men att placera gravljus framför spelaringången för att man tror att epoken SSK kommer att gå i graven, det är fruktansvärt osmakligt anser jag. Den här incidenten kommer tyvärr att spegla min syn på dagens resa. Känner också en oerhörd frustration och ledsamhet för att laget i mitt hjärta kämpar och krigar sist i tabellen. Men känner också en oerhörd empati för dessa spelare och ledare, som jag vet gör allt i sin makt för att vända detta. Det är nästan det som gör mest ont, att folk på fullt allvar tror att det här är en situation som laget/ledningen/styrelsen accepterar. Många skriker "-gör om, gör rätt" men när man då frågar "- Vad tycker du man ska göra då? " får man  ofta till svar "-det vet jag inte, det är inte min sak att lösa" och så kan det väl vara förstås, men jag är övertygad om, att om ledning/spelare/tränare visste exakt vad som var fel,hade man åtgärdat det för länge sen.I min värld så beskyddar och värnar man om det man älskar, håller om ryggen, ja kanske det. Man har kanske olika meningar och ger varandra kritik och kommer fram till gemensamma lösningar, men hånar och förnedrar, nää inte i min värld.

Nu är det ju mörkt nästan dygnet runt, men ser vi inte ljuset i tunneln? Ska det vända i dag?

Framme vid Hovet kommer vi samtidigt som supporterbussen och  ett gäng hoppfulla SSK:are, vi fortsätter, för idag är det jobb och pressläktare för oss. Vi får våra passerkort och letar oss fram till pressrummet och pressläktaren, där vi hamnar bredvid "idolen" Marie Hallman.

Det är tur att vi sitter här idag gör annars hade mina nerver och hals tagit mycket stryk, det är så himla spännande och till slut vinner SSK med 2-1. Ja hade jag suttit på läktaren hade jag varit medvetslös vid slutsignal, tur att man har något att fokusera på.Efter matchen träffar vi Robbans mamma som var minst lika nervös hon och precis som oss väldigt lättad.Vi ger oss ner under Hovet för presskonferens och intervjuer och som av en händelse är det Robban vi intervjuar.

Vi hade hört ryktas om att det skulle visas någon banderoll för att fortsätta på det redan inslagna "ljusspåret" och att visa sitt missnöje. Om det var syftet med banderollen känns det som (för deras skull) blev lite fel, eller kanske rätt, men det var nog inte syftet. För har man inte kul och trivs med sin tillvaro så gör man inget bra jobb, vare sig man är hockeyspelare, tandläkare eller busschaufför.

Åker hem med ett leende på läpparna gör ett stopp på BK i Järna vid 23 snåret , man blir hungrig av att vinna viktiga matcher.

Match nr 100 : resan som inte blev av

Ibland blir inte allt som man tänkt sig. Det kan hända dom bästa idag hände det oss. Ibland måste man prioritera och fokusera på andra saker än hockey, hur jobbigt det än kan vara. Nu har vi i alla fall två semesterdagar på hemmaplan där vi kan fokusera på lite andra saker och flytta fokus lite för en stund, men visst känns det och svider att man inte fick chans att komma upp i tresiffrigt, grät faktiskt en liten skvätt i går.
Men se matchen det skulle vi i alla fall så det blev att köpa hem den på datorn, så det blev matchtröja på och en bunke popcorn och till och med en pilsner. Det är första och enda gången denna säsong som vi druckit öl och sett på en match. Tur att vi sitter i Sportsbaren.

Barhäng med några valda spelare

Ja de blev en match mellan hopp och förtvivlan. Vi tog ledningen och gjorde en bra bortamatch. Vi hade en storspelande målvakt som håll oss kvar i matchen men som inte kunde stå emot kanonaden till slut. Men matchens lirare blev han.

Nu till det  tråkigaste av allt, läsa alla negativa kommentarer från  folk SOM INTE ENS SETT MATCHEN. Att dessa bara orkar och till vilken nytta.  Och alla som skriker om avgång och att alla är så dåliga. Kom med konkreta förslag istället OM och HUR det ska skötas och ta då med allt i en sån analys såsom kostnader och visa upp de planer som "styrelsen" enligt dessa personer inte klarar. Till dessa personer har jag bara en avslutande hälsning.

Jag såg i alla fall saker som var bra, men som kan bli bättre. Men jag anses ju vara lite knäpp. Men hellre knäpp och positiv än att se allt i svart.

Malmö by train tur och retur med underrubriken "Nu får det vara nog"

Inte fick man sova den här morgonen heller, men vad gör väl det när man ska iväg på hockeyresa. Den här helgen står en visit i Malmö på programmet och den här gången åker vi tåg. Det är ju en upplevelse i sig, själva resandet. Vi startar dagen med en ordentlig frukost och självklart kaffe ur världens snyggaste muggar.

Klocka 08.44 går tåget från metropolen Flen och vi är beredda med resväska, dator och annan utrustning som vi behöver inför dagens uppgift.
Det blir tågbyte i Linköping, oops glömde visst att fota men det kanske  inte gör nåt. Nä skämt åsido levde 2,5 år i Linköping under min studietid (för inte alltför länge sedan)och trivdes faktiskt rätt bra, men man höll sig  mest på universitetet. När man inte var och kollade på hockey för 50 kr matchen. Var med på den matchen då SSK vann i sudden i femte perioden, var ganska ensam om att jubla på studentläktaren, sen sprang jag fort som faaaan.
Vad är en tågresa utan lite medhavd matsäck. Vi har just ätit varsin god vegetarisk/köttfärswrap och kaffe på det. Nu klarare man sig säkert fram till Malmö.
Det blir en resa som går ganska fort eftersom jag underhåller mig med fb Twitter och bok på Ipaden och så lite bloggande förstås. Björn är så underhållande eftersom han sover!!!!! Väl framme i Malmö går vi till hotellet, som är ett rockhotell!!!. Hotellet ligger precis vid stationen. Det är nog det minsta rum vi bott i men fasiken det tuffaste.

"Ziga" är med som moraliskt stöd

Väl ute vid Hyllie där Malmö arena ligger hinner vi in en lite stund på Emporia, jippiiie.
Vi går via presséntren och hamnar i Malmö arenas katakomber, och invisad  i pressrummet där det bjuds på kaffe och macka. Fast vi hittar rätt bra den här gången och beger oss upp till pressläktaren. Vi träffar på
 " blogglegenden"  Mr Madhawk och har givande hockeydiskussioner. Matchen var ingen höjdare men man börjar  vänja sig, men jag kommer aldrig att sluta hoppas och tror fortfarande att det här kommer att vända.
Tillbaka på hotellet skriver jag färdigt matchreferat och läser igenom Twitter och Facebookflödet. Bestämmer mig för att jag inte ska skriva något i ilska och affekt, det håller jag väl inte riktigt kan erkännas.

Nu får det vara nog-min version

Läste också ett inlägg med namnet "nu får det vara nog" och precis så känner jag också. "nu får det vara nog" med allt tjafs och hackande. Om man nu vet precis vad som är fel och varför. Hur kommer det sig då att man hellre ältar att det är fel, dåligt, skämmigt mm ISTÄLLET FÖR ATT berätta HUR man ska göra för att det ska bli rätt. Och då samtidigt ta med i beaktning  vad man faktiskt har för förutsättningar. Efter att ha läst flera inlägg på sociala medier så undrar jag ibland vad folk tänker "och vad man får allt ifrån"? Tror verkligen folk på fullt allvar att spelare och ledare inte VILL göra sitt bästa för att laget ska segra och klättra i tabellen? Uttalanden såsom "-spelarna försöker inte ens prestera" och "-det finns ingen stolthet hos spelarna" och ännu värre "- ja då blir det att rikta in sig på lokalderbyn mot Åker nästa säsong" var  leder dessa. Jag anser att detta är värre hån mot våra spelare/ledare som faktiskt kämpar, än att man har åsikter om en tränare i högsta serien och hans utspel. Fast att håna någon överhuvudtaget  tycker jag är väldigt, väldigt lågt. Jag säger det igen "nu får det var nog " på hån och gliringar. Allt är inte svart eller vitt, det jag tror just nu, är att alla runt laget behöver arbetsro och att allt som görs inte behöver redovisas. Om man nu prompt "måste få veta" så får man väl ta kontakt med vederbörande och får man då till svar "att man är medveten om situationen och arbetar på den" så är ju faktiskt  det också ett svar. Det här är några tankar under rådande omständigheter, tror jag stannar där, man ska inte skriva när man är i affekt, egentligen.

Det där var en liten utvikning. Nu till dag två och hemresan

Soluppgång och uppgången sol över Malmö

Vaknar upp till en vacker soluppgång över Malmö. Rummet vi bor på är lite speciellt så man ligger i höjd med fönsterbrädan liksom så det är bara att glutta på gardinen lite.

Det blir lite sovmorgon och en natt utan en bråkig katt som prompt ska väcka en 03.00. Har faktiskt sovit 8 timmar i sträck inatt. Utsövd går vi ner till frukosten, och vilken frukostbuffé  nästan i klass med Globen under hockeyVM. Kan man få matkoma utav frukosten? Ja det kan man, har fått det idag. Vi gör iordning mackor som vi tar med så vi har matsäck på tåget. Fyller på kaffetermosen också. Hotellet vi bor på är rätt häftigt och fyllt med en massa udda detaljer. Frukostmatsalen tex verkar vara en utbyggnad på huset där man bevarat fasaden och sedan bara byggt på utsidan liksom. Ja här bor jag gärna igen.

Hemresan ägnas åt "arbete" med diverse skrivande för olika sidor, mycket läsande och  många "irriterande" tankar som jag lyckas stoppa innan de får luft i sociala medier, ja  kanske inte alla dock. En tågresa genom Sverige efter mörkrets inbrott kan också vara  intressant, eller kanske inte man ser ju inte så mycket :‐).  I Norrköping står vår "privatchaufför" Erik och väntar och tar oss de sista milen hem efter en händelserik helg.

Det här var min 99 SSK match i svit och här tar det stopp, sorgligt men sant. Men 99 är ju också en bra siffra. Det har varit 99 händelserika matcher och en härlig resa. Den härliga resan fortsätter men vi börjar om från början igen. Matchen mot Björklöven blir min första TV SSK match, men den går väl inte ens på tv förstås. :-(  Det är kanske det numret jag ska ha på min matchtröja? Ja då är det Gretzky och jag då.

Mot de värmländska skogarna

Dags för en kortresa och en ny delsträcka uppåt. Det märks att vi verkligen är inne i den mörka årstiden för det är nästan mörkt när vi ger oss i väg från Flen vid 16 tiden. Det här är match 98 i följd för mig(Björn har ju missat några). Idag är det jobb som gäller också eftersom vi skriver för www,pucksnack.com och sitter på pressläktaren. Ska bli spännande att se hur det är i den här hallen. Det brukar ju inte alltid vara den bästa stämningen supportrar emellan så det kan ju kännas tryggt.

På väg i solnedgång

Vi hittar efter lite letande till pressingången och får lite kaffe med tilltugg innan det är dags att bege sig 7 trappor upp i huset. Det är spännande vad man får uppleva på de olika pressläktarna och runtomkring, upplever nog att de små hallarna är väldigt måna om "pressen" och att vara serviceinriktade trots lite mindre "medel och elegans" väldigt tillmötesgående. 

Att se och höra matchen så här är jag fortfarande väldigt fascinerad av man "ser och hör" så mycket som man inte skulle göra annars, och en del saker kan man bara skratta och skaka på huvudet åt. Om man följde twitterflödet  så kändes det tryggt att vara där man var om man säger så.

Att komma till Karlskoga och se en match blir inte mer spännande än så här, upplevelsemässigt. Men det ska tilläggas att personalen som tog hand om oss var väldigt trevlig.

Avslutar med en liten "slagsmålsbild"

Hemma vid midnatt, te och äggmacka innan huvudet landade på kudden runt 01.30 over and out

Uppehåll, feber och att snubbla på målsnöret

Vi har nu genomlidit ett hockeyuppehåll  säkert alldeles förträffligt för vårat kära SSK men alldeles extremt tomt för oss supporters. Som tur va lyckades jag även under detta uppehåll få feber och var tvungen att vara nerbäddad.  I våras lyckades jag dra på mig körtelfeber också, så det kunde jag inte få denna gång i alla fall. Men det där med hockeyuppehåll  verkar inte vara Sundbergarnas grej i alla fall, vi tål nog inte det. Nä nu är det tur att nästa del av resan mot högre tabellhöjder börjar så man får vara frisk.
Under den här tiden har man haft tid till lite läsande och och analyserande av andra lags sociala medier och forum, en läsning som kanske inte alltid har varit så upplyftande och ibland väldigt svår att förstå sig på. Ja jag förstår mig inte på vårat forum heller om jag ska vara ärlig. Så att försöka analysera de som skrivs där har jag gett upp för länge sedan. Det ger mig mest huvudvärk och högt blodtryck.

Men nu börjar denna del av resan, resan mot tabelltoppen, för jag är övertygad om att vi kommer att klättra i tabellen. Den första delsträckan är denna veckas matcher, Troja hemma, Karlskoga borta och Malmö borta mycket viktiga matcher. Dessa matcher är bokade och klara både resor och övernattning (Malmö).
Känner mig lugn inför de kommande matcherna, lugn,  för att jag vet att våra grabbar på isen vill prestera och att de som arbetar med och kring laget gör sitt yttersta för att vända den här skutan. Om det som görs inte duger i vissa supportrars ögon så är det mer deras förlust "- om man inte vill gå på matcher för att laget inte presterar". Har också svårt att förlika mig med "tvärsäkra" uttalanden från en del personer om varför den och den spelaren agerar som den gör. Medial smutskastning och förföljelse gör mig så fruktansvärt ledsen. Helst när man trampar på något som står mig nära.

Den enda matchen som just nu är orosmoment, men det utav helt andra anledningar, är matchen den 20 mot Björklöven. Det är tänkt att bli den 100 SSK matchen i svit. I nuläget ser det ut som om det kommer att stanna vid 99, men det är väl bara att gilla läget och börja om från början igen. Men det svider, det svider som fasen att snubbla på mållinjen....

....ja eller slå på rumpan, beror på hur man ser det

Nåja första delsträckan uppåt i tabellen är i alla fall avklarad vinst med 3-0 mot Troja. Det firas med sedvanlig "nattmacka" vid hemkomst, och te med honung det behövs efter dagens "sånginsats". Nu blickar vi mot nästa delsträcka som går av stapeln i Karlskoga.

Härlig nattmacka vid hemkomsten

En tripp till Timrå-en snorig resa

Omständigheterna gör att Björn inte kan åka till Timrå. Tur att vi är många i SSK familjen och att det finns folk från Södertälje som ska åka och tar med sig en passagerare. Vaknar dock med en kanonförkylning och dundrande huvudvärk. Men det finns det hjälpmedel mot, bara att tugga i sig.

Blir upphämtad i Strängnäs av "tjejerna från Södertälje" så nu är vi 4 tjejer i bilen. Två i lagom ålder och två lite yngre. 

Det är inte världens bästa väder, ja det till och med ösregnar en bit, men det har ju varit bra "spelväder" för SSK. Så vi kör på det i dag med.

Vi stannar för en bit mat vid Tönnebro mellan Gävle och Söderhamn, ett alldeles utomordentligt matställe.

Fortsätter färden mot Timrå, och fasen också nu spricker det upp och solen visar sig, det bådar inte gott. Det känns som vi åker  och åker och inte passerar några samhällen alls, har verkligen vägen gått så här förut? När vi närmar oss Sundsvall ser man att brobygget har "utvecklats" en hel del sen vi åkte här sist någon gång i mars var det visst.

Framme vid hotellet blir det dusch och någon timmes vila för att försöka bota, eller åtminstone lindra, denna envisa förkylning som har utvecklats ordentligt denna dag. Börjar också, i brist på annat, räkna efter vilken match i följd detta är för mig. Kommer fram till att det är nr 96 i ordningen det innebär att match nr 100 är Björklöven borta, om dom nu kan bestämma sig för vilken dag den ska spelas. Det kom uppgifter på i går att datumet är ändrat på grund av nån sorts fotboll???!!! Kom också till insikt om att Jag kommer inte att komma in i 100 klubben(100 matcher i obruten svit)att snubbla så här på målsnöret känns väl så där. Man kan kanske skaffa sig en sponsor?? Hallå nån där ute skulle behöva lite sponsring för att kunna fullborda min svit. Ähh det funkar nog inte får bita i det sura äpplet och börja om från början igen.

nej nu koncentration på dagens match, på med matchtröja och i väg.

Det har fryst på ute och är riktigt kallt, det märks att man är i Norrland, vi sörlänningar har ju vant oss vid varmare grader under hela oktober. Det är en märklig arena det här, den känns inte sådär purung utan det är lite slitagestuket över det hela. Det är också lite märkligt att man måste gå igenom hemmastå för att komma till bortastå, tur att vi är lugna och sansade och inte så himla slagsmålsbenägna.

Den traditionella samlingen runt målvakten

Ja vi var ju ingen stor skara på bortastå. Fyra högröstade "tjejer", en familj bestående av mamma,pappa,barn, en grabb i övre tonåren, samt i sista perioden ännu en sörlänning Marcus från Åseda. Vi hörs ända in i tvsoffan i alla fall. Det gäller att skrika när den övriga publiken är tyst.

Matchen? Nä den glömmer vi.

Dom har ju i alla fall en häftig "hockeyrondell" utanför arenan.

Tillbaka till hotellet för att försöka skriva ihop en matchrapport för pucksnack.Det går inget vidare ikväll känslorna tar överhand, jag vill ju så gärna att det ska gå bra för" våra pojkar", vet hur mycket de kämpar trots att det finns dom som hävdar motsatsen( och vad jag anser om dessa individer passar sig inte i skrift). Det blir en hel del fb och twitter i stället och jag hamnar i en hel del del disskussioner, både "off the record" och "on the record". Hoppas kunnat bidra med något i någon diskussion i alla fall. Men ibland blir jag så trött och ledsen på människor som uttrycker sig illa och verkligen verkar njuta av att göra andra människor illa, fast det är nog mest synd om dessa egentligen. Men jag kan inte låta bli att ta illa vid mig i alla fall, man är väl en typisk hockeymorsa "- om du rör mina barn, då j...lar". Det blir en ganska sen natt och ingen matcrapport skriven.

Dag 2

Varför vaknar man alltid tidigt när man får sova? Ja ja det gav mig i alla fall tid att skriva den där matchrapporten. Vid halv nio är det i alla fall dags för frukost och hotellfrukost är ju alltid lika trevligt.

Vid tiotiden packar vi in oss i bilen, Anneli vid ratten, jag bredvid och Emma och Louise i baksätet, och börjar den 50 mil långa resan hem. Det är nollgradigt och fläckvis halka när vi går ut till bilen. Jag laddar med näsdukar och vatten, då klara jag mig. Det är lite myskoväder ömsom tät dimma ömsom sol.

                       Det är ca 100 meter mellan dessa båda bilder      

Är i Strängnäs vid 15 tiden och blir avsläppt och min bil står kvar! så det är bara att sätta sig i den och åka hem, Väl hemma bäddar jag ner mig med te, näsdukar och vatten.Somnar ganska omgående, det var jobbigt att köra 4 mil.

 Nej nu är denna snoriga resa över och vi har ett välbehövligt "lov" framför oss, bara det inte blir som i våras då vi låg däckade i feber i en vecka.

Nej nu är det over and out för denna gång. Nu får vi alla ladda batterierna och sedan kämpa tillsammans, med och för varandra.

Mora tur och retur 25/10

Semesterdag, sovmorgon men upp så där lagom för att få lite mysfrukost innan det är dags att bege sig iväg.

Kaffet blir lite godare i en sån här mugg

Eftersom Björn är  iväg på möte nu på morgonen så tillbringar jag väntetiden.......på jobbet. Men så är det när man har världens bästa jobb.

Det blir lite mellanmål på vägen så att vi kan inta en lite senare lunch. Och lunchen blir förstås på Dalahästen i Avesta, om Eat Aliano är bästa matstället söderut så är nog Dalahästen det bästa norrut, deras salladsbuffé är gudomlig.Vi får sällskap av världens bästa hockeylag som också har stannat för lunch. Vi fortsätter sedan vår färd mot Mora och åker förbi snyggbussen efter en stund. 

Vi kommer till Mora och träffar SSK supportrar redan på parkeringen. Familjen Gustafsson har också bestämt sig för att tillbringa fredagskvällen i Mora. Vi är skribenter för pucksnack i kväll och får därför sitta på pressläktaren. Vi välkomnas av en väldigt trevlig pressvärd vid namn Kjell Finn som visar oss till pressrummet där det vankas fika och macka och sedan även varmrätt. Kjell har själv varit aktiv hockeyspelare både i Leksand och Tunabro och berättar flera roliga hockeyminnen för oss bland annat om sin första match i Scaniarinken.

Att sitta på pressläktaren är både bra och dåligt. Det är tråkigt att inte få vara en del av "kollektivet" att få stå på bortastå och skrika sig hes och "umgås" med likasinnade. Det som är bra med att fokusera på en uppgift är precis det, att man fokuserar och ser detaljer som man inte skulle lägga märke till annars. Att man faktiskt måste hålla sig lugn, det är blodtryckssänkande i alla fall. Det är också intressant att få inblick i en annan värld, vi är ju fortfarande rookies på det här med skrivandet men vi lär oss något nytt varje dag. Idag fick vi också god mat och dryck och kaffe och kaka och mycket trevligt bemötande.

utsikt från pressläktaren

I Mora "eldar" man upp dalahästar under introt, tur att det är lite högre i tak här än i Ljungby så vi slipper utrymma och vänta på brandkåren.

Brinnande hästar

Hemresan hade ju kunnat vara lite roligare, en förlust svider alltid, men som sagt tur att man iträdde skribentens roll idag så man var tvungen att fokusera och analysera och inte bara frustrera. Hemresan ägnades åt skrivande på tre bloggar men Burskydd och Pucksnack lägger vi ut under lördagen. Nu är klockan 02.35 och jag är trött, over and out.

En resa till Västerås 16/10

Fram till klockan 14 idag visste jag inte hur det skulle bli med dagens resa, eller dagens hemresa ska jag väl säga. För till Västerås går det tåg, så dit hade jag kommit. Men åkt hade jag gjort så sen hade det fått lösa sig. Nu ringde Svensson på eftermiddagen och sa att vi åker 17.00 från Sparreholm. Tack för det.
Jag hann hem och byta kläder och få nåt i magen. Det är en härlig höstdag med många färger, ska den här härliga höstadagen sluta härligt också.

I väntan på skjuts

Vi hämtar upp en till i Eskilstuna så nu är vi tre i bilen. Mina kamrater väljer sittplats, men inte jag inte. Har en härlig magkänsla i dag och då vill man befinna sig på ståplats. Som vanligt instängda på ståplats men värdar och övrig personal är som vanligt väldigt trevliga och vi blir väl emmottagna.

Vilken upplevelse det blev, vi var inte så många den här gången i Västerås, färre en vanligt, men jag tror vi hördes värre än vanligt. Och jag är döv på vänster öra, tack Mistluren :-) När jag går ner från läktaren får jag frågan "-har du skjuts hem nu då,annars har vi plats i bil till Södertälje" fick också frågan på twitter om jag hade fixat hemresan. I SSK familjen bryr vi oss om varandra.

Att få göra den här resan i med och motgång är värt det mesta.

Laget tackar fansen

Hemresan gick ovanligt lätt, och fort. Det känns lite märkligt att komma hem tidigare från en bortamatch än en hemmamatch. Fast på hemmamatcherna hänger vi ju kvar lite längre förstås.

Kvällen avslutas med te och nattmacka innan jag kryper ner i en stor säng, tur att katten är hemma.

Nattmacka är inte dumt och te med honung är i dag en nödvändighet

Jag och kisse somnar gott

Den enögde supporten

Som alla vet så har ju inte SSK fått den start på säsongen som man skulle ha önskat. Det har lätt till frustration hos många supportrar, det har i sin tur gett upphov till många diskussioner på sociala medier. Diskussioner som inte alltid varit helt rumsrena. Har även tittat runt på andra lags forum eller gästböcker och kan konstatera att det råder ungefär samma hårda ton mot spelare/ledare/ klubbledning i föreningar som det just nu inte går så bra för.

Denna vecka började också turbulent när SSK:s headcoach Johan Strömwall fått lämna och assisterande coach Anders Sörensen fått ta klivet upp som headcoach, med sportchefen Per Nygårds som assisterande coach.

Det har i sin tur fått vissa sociala medier "go bananas". Dom flesta uttrycker sin "skadeglädje" i ord såsom "-äntligen" och "-det här var det bästa som kunde hända". Har lite svårt att instämma i sådan hyllningskörer, mycket beroende på att det finns mycket som vi supportrar inte vet.
Det har ju också under en tid pågått en viss "häxjakt" på SSK:s tränarstab och ledning, främst då mot Johan Strömwall. Många tankar som lyfts har förvisso varit noga genomtänkta och framförts på ett sakligt och nyanserat sätt, det kallas konstruktiv kritik. Men sådana som innehåller personangrepp och smutskastning gör mig bara ledsen.En förändring var nödvändig , under rådande omständigheter, tror att den här vägen var den enda att gå. Det jag reagerar mot är hur man ibland tar sig rätten att behandla andra människor på sociala medier när man kanske inte har hela sanningen.
Fick ett sms för ett tag sedan där det stog "-Nu måste väl till och med dom mest enögda supportrarna se att något inte stämmer" och det var riktat till mig, dom enögda supportrarna är ju naturligtvis vi, Sundbergs.

Då började jag fundera över definitionen "enögd". Per definition så säger man ju alltid det om en person/supporter som inte vill se att det kanske inte är så bra, eller blundar för något som inte stämmer och tror och hoppas på att saker och ting ska bli bättre.
Tänk om vi skulle vända på definitionen, att den verkligt enögde supportern är den som vägrar se ATT det finns saker som stämmer, som hela tiden hittar saker som är "fel" som gärna vill att det ska gå illa så att de kan få slå sig för bröstet och säga "-vad var det jag sa, det kommer aldrig att gå".
Funderade också lite över hur dessa negativt enögda supportrar om dom vid varje uttalande, knapptryckning mm skulle få tillbakakastat att de inte är värda nåt, eller borde avgå, eller borde få en enkelbiljett hit eller dit. En annan tanke (ja det kanske inte var en helt egen tanke, fick lite hjälp på traven där) om samma sak skulle kunna hända någon annan yrkesgrupp, tex tandläkaren. Han har ständigt en "patientgrupp" som står och kommenterar hans arbete och talar ständigt om för honom vilka fel han gör, allt från att "skölja" fel till hur han ska använda sina instrument. Undrar hur länge han "orkar" vara en bra tandläkare?

Nog med funderingar nu står vi vid ett vägskäl vare sig vi är positivt eller negativt enögda, kanske skulle sammanföra dessa två ögon, vem vet kanske skulle synka riktigt bra ihop. Och det enda vi kan göra nu är att vi alla "ögon" håller ihop och stöttar vårat kära SSK.

Mot Uppsala och Gränby Ishall

Då var vi på väg mot Uppsala i ett vackert höstväder.  På välmotiverade en match som kan bli himmel eller helvete, som de optimister vi är så tror jag på himmel. Men jag får väl börja med jinxa lite, de matcher vi vunnit har vi åkt i dåligt väder, så jag hoppas på en liten snöstorm strax utanför Uppsala.
Det är några broar att passera på vägen till Uppsala. Björn tycker också att det är trevligt att åka åt något annat håll än söderut, han börjar bli rätt trött på den vägen.

När vi kommer fram till Uppsala välkomnas vi av Viktoria som också skriver på Pucksnack vi får biljetter på långsidan och sitter bakom SSK:s bås. När man sitter bakom båset sådär ser man saker som vissa säger inte finns, det är lite lustigt.
Man skulle nog ha tagit på sig långkalsonger för fyyyy fasen vad kallt det är här, nästan som i Gnesta. Och inte värmer spelet direkt heller, eller spel och spel förresten inget av lagen visar prov på skönspel direkt. Nog finns viljan och nog ser man en hel del jävlar anamma i ögonen på grabbarna men det är något som inte fungerar, självförtroende? Man vågar inte göra saker som annars har varit självklarheter. Trots att det mesta känns tungt just nu så är jag stolt över att få vara en del av laget jag älskar och att vi trotsar allt sunt förnuft och fortsätter resa land och rike runt. Det kommer att vända vi kommer att greja det här, och vi säger som förra året nu är det botten upp som gäller..

Pausunderhållningen består av puckkastning

Nu är det over and out för idag, vi vann i alla fall över Österrike i fotbollen. Ny resa och nya poäng på onsdag. Hur man nu ska ta sig till och från Västerås när Björn jobbar. Men det får lösa sig för dit ska jag.

Negativa tankar vs positiva tankar

Begav oss till Templet  full av förväntan, 08 derby och med vinsten mot Oskarshamn i tankarna. Ganska snabbt kom man ner på jorden. Det här var en skitmatch som man helst vill glömma. MEN vi kan inte ändra resultatet utan MÅSTE se framåt. Har försökt formulera lite tankar för att förklara varför vi tycker det är viktigare att se framåt än i backspegeln.

Det rasar just nu flera debatter runt om i hockeysverige om bemötande, negativism eller positivism 

Vi Sundbergare har ofta blivit beskyllda för att vara snuskigt positiva och inte tillräckligt reaslistiska i våra uttalande. Vi går ofta in på sociala medier när det går bra och hyllar och creddar. Vi kanske inte är lika aktiva när det gäller att såga och kräva spelare/ledare/styrelses avgång. 

Vi ser det så här, vi har gjort det aktiva valet att lägga vår energi på sånt vi anser att vi kan påverka. Genom att gå på matcher, köpa säsongskort medverka i insamlingar och andra aktiviteter. På det sättet hjälper vi föreningen att få in pengar som i sin tur generar sånt som gagnar klubben. 

Trots att vi väljer att hellre fria än fälla betyder inte det att vi är blinda och inte ser saker som inte stämmer främst då vad gäller det som laget visar upp på isen. Men vi har varken kompetensen eller möjligheten att medverka före, under och efter träningar för att tala om vad som behöver göras. Det får de som har utbildning för det göra istället. Det betyder inte att vi inte diskuterar och ibland luftar negativa åsikter om både laget och enskilda spelare.

Spelarpresentationen 

Det handlar inte heller om att stryka medhårs eller att inte ha några egna åsikter, utan som vi skrev tidigare, välja att fokusera på sånt som vi har möjlighet som supporter att påverka. Vi väljer också att avstå medverkan i hataramsor och burop därför att vi anser att det inte fyller något syfte.

Tycker att det handlar om bemötande från båda håll, vi supportrar förväntar oss ett bra bemötande från vår förening. Men vi anser också att våra spelare/ledare/ styrelse och har rätt att vänta sig ett schysst bemötande från oss supportrar. 

Har vid ett flertal tillfällen varit med om att supportrar skrikit den ena saken värre än den andra samt gått till personangrepp på både spelare och ledare. Personangrepp även på sociala medier, då tycks det var helt okej. Går det dåligt under en tid så har alla "rätt" att kräva att huvuden ska rulla. Går det bra så är det istället väldigt tyst och säger man då något positivt på sociala medier blir man oftast förlöjligad av "förståsigpåare".

Vi tänker fortsätta vara snuskigt positiva, vi är ju trots allt "bara" hängivna supportrar dock med en del hockeykunnande. Vi kommer att fortsätta ge beröm när det är befogat och stöttning när det kanske inte går fullt lika bra, därför att det är våran väg att gå. Rätt eller fel? Ja säg det? Det är i alla fall vårt val.

"On the road again..." Oskarshamn 5/10

Idag är stora trendbrytardagen. Det börjar redan vid avfärd. Det är första gången som vi ger oss i väg i regn och ruggigt väder. Det var det där med att bryta trender, ingen hälsosam mat från nån thai eller salladsbuffé nä idag kör vi en gammal hederlig kostcirkel på restaurang Vi&Ni i Söderköping.

Lite färdkost och dagens lunch

Framme i Oskarshamn och in på arenan, det blir pressläktare i dag också, både på gott och ont. Det som är positivt är att man hinner skriva färdigt innan man är hemma och inte behöver lägga ner så många timmar och missa så mycket sömn, när man kommer hem. Det tråkiga är att man missar samvaron med sina SSK kamrater. Jo det finns en sak till som är bra, jag är tvungen att ta det lugnt, inte skrika så mycket och sansa mig lite. Det är om inte annat bra för halsen.

Så här ser vi matchen i dag

Oj vilken match det blev, idag är alltså den stora trendbrytardagen. Vi gör mål på bortaplan och vi vinner mot det otroligt hemmastarka Oskarshamn. Så om vi summerar hur många trender har brutits i dag? Äh spelar ingen roll förresten. Idag är en lycklig dag. Dessutom fixade vi så att spolarvätskans blev dyrare i Oskarshamn igen.

Spelarna tackar den ditresta lilla klacken

Vänder i hemåt i natten, eller ja sena kvällen i alla fall. Glad lycklig och tillfreds med omvärlden. I Ringarum stannar vi till och äter medhavda baguetter, en nattmacka är aldrig fel. I Söderköping fyller vi på energiförrådet med kaffe, fast det energi sprudlar vi av. Det blev en något lättare hemresa än den i Måndags. 

Nu håller vi fast vid den här känslan och bryter ett par trender/förbannelser till på onsdag.

Malmö away 30/9

Tänk att vi kom iväg båda två, det var ovisst in i det sista men till slut fick Björn ledigt. Vi har packat matsäck för en långtur eftersom det blir hemfärd i natt. Idag kommer vi också att befinna oss på pressläktaren eftersom vi skriver för pucksnack, det blir en spännande upplevelse. Första stopp blir strax utanför Gränna, vid Gyllene Uttern. Vi har tagit vägen utmed Vättern den här gången för att se något annat. Men jag vet väl inte om den var så upphetsande. Man såg   Brahehus  från en annan vinkel men man såg inte vattnet så mycket. Men rastplatsen vi stannade vid var fin.

Medhavd lunch, kycklingsallad

Då är det bara att rulla på resten av vägen. Det måste vara något med ljuset vid Vättern för om det är lugnt och inte blåser ser det ut som det ligger en ishinna över vattnet. Det är något trollskt liksom förstår var John Bauer fick sin inspiration i från.

Vacker vy över Vättern

 

Vägen nedanför Jönköping ner mot Ljungby måste nog vara en av Sveriges tråkigaste sträckor  ja ända från Ödeshög egentligen. Men vi har bra fart och väl nere i Malmö så hinner vi gå några varv på Emporia också, jag bara älskar det shoppingcentret man hittar alltid något nytt. Den här gången hittade vi in på Myrorna, det har vi missat förut.

När vi kommer till arenan får vi leta efter pressingången, ingen verkar veta var den finns. Vi hittar rätt till slut och blir väl omhändertagna. Det här är ju en ny upplevelse, nåt jag kanske kunde lära mig leva med. Saknar dock nerven och gemenskapen på bortastå. Fördelen med att sitta så här är ju att man ser och kan analysera man har en helt annan överblick.

utsikt från pressläktaren

 

 

Matchen är väl inte så mycket att orda om stortorsk som smakar surt kan man väl säga. Efter matchen var det presskonferens och en intervju med Fredric Andersson innan det var dags att sätta sig i bilen för tunga 55 milen hem.

Utanför Malmö Arena i kvällsbelysning

 

 I Ljungby stannar vi till för en liten bensträckare och påfyllnad av energiförråd. Det är gott med lite macka mitt i natten (och en toalett).

Kycklingbaguett går inte av för hackor.

 

Vi fortsätter hem i natten och jag tar en liten tupplur , eller en lång kanske, mellan Ljungby och Ödeshög, men det var skönt.

Hemma i Sparreholm vid ca 03.45 och i säng för 1,5 timmes sömn. en lite sur hemfärd kanske men chans till många timmars analyserande, samt att man fick ett leende som värmde gott.

 

Nej nu är det nya tag som gäller först ska vi blåsa bort Löven hemma på torsda, sedan ska vi vända en trend eller två på lördag i Oskarshamn.

Hemåt i natten

 













Troja away 23/9

Då var det dags igen att ge sig iväg på en liten roadtrip i strålande solsken. Tänk vad det är bra med facebook. Idag är vi 3 SSK:are som åker. Med oss har vi idag "the one and only" Mistluren!! Och för att göra våran Sportsbar komplett så måste ju detta ögonblick förevigas.

Då ger vi oss iväg i strålande solsken de dryga 37 milen ner till Ljungby. Vi stannar och äter på bästa matstället längs E4, Eat Aliano i Mjölby. Matkoma som vanligt. Men man står sig länge, så man behöver inte äta mer idag. Vätternlandskapet visar sig från sin soligaste men blåsig sida, tur att man är på vägen och inte ute på vattnet.

Vi går runt och pratar lite med folk när vi kommer ner till hallen, träffar en matchvärd vars första idol var farbror Epa, lite roligt faktiskt. 

Troja har ett intro som är lite rökigt, och vad händer då jo brandlarmet går och vi får utrymma, det var inte Mistlurens fel, trots att många hävdade det.

Brandkåren var snabbt på plats och i alla fall halva hallen utrymde.Man kan ju diskutera om huruvida man ska få använda rök och dylika ting under ett intro.

I Ljungby finns nog hockeyallsvenskan enda choklad hjul, det ger lite folkparkskänsla men man ska bevara traditioner.

 

Som vanligt tar vi en liten tur runt arenan vi har ju varit där förut och man träffar alltid på gamla bekanta. Det gör vi den här matchen också. Närmare bestämt Sebastian Idoffs mormor. Henne har vi träffat förut och det blir ett kärt återseende, och som vanligt blir vi "matade" med diverse godsaker såsom mackor, kakor och kaffe.Bredvid henne sitter några trevliga hockeyspelare från ett annat lag i Småland. Vi satt där en period och pratade och hejade.

Sebastian Idoffs mormor, och vem är den ljuse ynglingen som sitter bredvid, känns han igen månne? (som för övrigt var ett riktigt kakmonster, ynglingen alltså, men det kanske man inte får berätta hihi)

Matchen nää den recenserar vi någon annan stans här tar vi bara fram ljusa och glada minnen från resan.

Nu står hemma resa härnäst på programmet  och förhoppningsvis en långresa till Malmö, men det är ännu oklart, ska det bli första missade matchen på 1,5 år? ja det återstår att se.

Väl mött nästa gång