Där tog bonusresandet slut

Hur sammanfattar man total eufori och tomhet i samma mening? Kan man det?
Fredagens match hemma i Templet, med knappa 4000 i publiken, lät som det dubbla. Det var en resa på 60 minuter som innehöll allt. Puckar som slogs bort på mållinjen, bortdömda mål och några sönderslagna klubbor.

När Blomstrand gjorde 1-0 så trodde jag taket skulle lyfta och jag svimma. Den sista delen av matchen kikade jag mest över kanten på datorn och blundade när det blev"läskigt".
Glädjen när slutsignalen var enorm både på isen och på läktaren, och vi blev helt plötsligt varse att
 "-ja de blir en resa till Malmö på söndag då"

Sagt och gjort resan till Malmö var spikad. Under lördagen var det fler som på sociala medier signalerade att de skulle åka. I vår bil bestämde vi att det fanns plats för 3 personer. Kattis var given, hon hade förtur. Det visade sig att vår nye "stjärnklackledare" Nicole behövde plats i bil, självklart ska en sådan person som ger så mycket energi både till lag och supportrar med.
Jag hade en lång arbetsdag på lördagen och eftersom det skulle bli en lång resdag på söndagen och vi behövde sömn så bestämde vi oss för att utgå från Södertälje, hurra för bonusnätter på Scandic.
Vi kom ner till frukosten som första gäster på söndagen och jag måste säga att den här frukosten var i världsklass, vi fyllde på alla energidepåer.

Vid Sillekrog hämtade vi upp Nicole, så nu var vi 5 st förväntansfulla SSK:are på väg mot Malmö. Jag, Björn, Kattis, Nicole och hennes kompis Rasmus.

Strålande sol och en stunds väntan vid Sillekrog

Ett fantastiskt resväder och inga olyckor eller hinder på vägen ner mot Malmö. I bilen går diskussionerna höga och ämnena är flera bland annat om hur vi bäst ska vinna och kunna fortsätta vårat bonusresande. Andra heta ämnen är det där med klackkultur och vad som är tillåtet och inte tillåtet att skrika när man står i en klack och faktiskt ska var ett föredöme för yngre personer. Mycket intressant och jag känner att vi var nog ganska eniga om det mesta i just den frågan.

Efter några timmar var det dags för mat och toapaus. Eftersom vi hade startat tidigt så bestämde vi att det blev fika och mellanmål och att vi skulle äta lunch när vi kom fram. Det blev Brahehus som fick bli vår plats för en bensträckare och energipåfyllning.

 Kattis och Nicole i solen

Resandet fortsatte i strålande sol och gick förvånansvärt fort och smidigt, vi åkte inte fel en enda gång, vilket är en bedrift i sig. Väl framme i Malmö så gav vi oss ut på jakt efter nånstans att äta, efter lite hjälp hittade vi fram till "Allans Korv- och Grillbar" som hade hygglig husmanskost och snabb och bra service.

På jakt efter mat

Det var en hel del SSK:are som tagit sig ner. De som inte hade egen bil eller körkort hade via sociala medier fått plats i en bil, så det var i vanlig ordning bra drag på bortaklacken.

Bortaklacken

vs

Hemmaklacken

Även vår klubbdirektör Mats Pernhem, som har varit på i stort sett alla bortamatcher, var självklart på plats. Idag var även ordförande Chatarina på plats.

Våra hjältar gjorde vad de kunde och vann sin match, nu räckte det inte riktigt fram utan vi snubblade på mållinjen och målskillnad blev avgörande eftersom även Oskarshamn vann sin match. Det blev ett dämpat jubel efter slutsignal men hur vi än vrider och vänder på det så har vi fått vara med om en sjuhelsikes resa denna säsong och våra grabbar är värda all hyllning de kan få.

 Tack till fansen och hyllning av laget

och Geroge Sörensen

Ja denna säsong är över för våran del och det finns spelare som vi inte kommer att få se i SSK i höst, det föranleder ju förstås extra hyllningar och farväl. Det var några som dröjde sig kvar för extra hyllningar och applåder på väg till spelarbussen. Ja jag hade en klump i halsen och det kom även en liten tår.

Ludwig Blomstrand 

 Stefan Gråhns

 David Åslin

 Stefan Johansson

 Henrik Malmström

 Ulf Lundberg

Vi växelramsar "Valkvä-Olsen" när TVO som sist ut av spelarna kommer ut efter matchen. 

Ooops där kom till och med jag med på bild.

Det är med ett viss vemod och tomhet vi sedan sätter oss i bilen och påbörjar hemresan. Det är fortfarande ljust ute och jag sätter igång att jobba med Pucksnackinlägget och laddar upp bilder och intervjuer. Det är ganska lugnt och tyst i bilen och snart sover alla utom chauffören (och tur är väl det). Det blir ett stopp i Ljungby för tankning och toapaus vi behöver även fylla på med kaffe och annan näring. 

Snart är vi på rull igen och även jag slumrar en stund.  jag vaknar dock till strax utanför Mjölby när hela bilen börjar skaka och tappa fart. Jag tänker bara "nej, punka?" Nä vi hade inte punka men bilen går bara på tre cylindrar (trodde chauffören). Det går lite hackigt och vid Herrbeta stannar vi för påfyllning av olja och kaffe. Bilen går något bättre men inte bra. 

Det är dock inga större incidenter på vägen förrän vi är i närheten av Vagnhärad där en timmerbil vält men det var lätt att komma förbi.

Klockan 01.20 parkerar vi bilen hemma och kan krypa i säng. Det grubblas på bilproblemet men snart tar tröttheten överhand.

Ja det var allt för denna säsong, jag längtar redan till nästa. Och så åter till tankarna jag inledde med. Kan man vara euforisk och känna tomhet i samma känsla liksom? Ja kanske för denna bonusresa har varit helt sanslös där våra hjältar har gjort oss väldigt lyckliga. Det man känner nu är en tomhet och saknad. Men det finns ju en hel del hockey kvar att se och följa. Man kanske till och med kan "njuta" hockey utan ha behöva ha hjärtat i halsgropen hela tiden. Frågan är om det ger samma känsla, men det kanske är en annan fråga?

Over and out för denna säsong, nu väntar Silly Season och väntan på matchschema för säsongen 18/19 så man kan planera den säsongens resor.

Bonusresan del 2

Resandet har fortsatt denna gångna veckan med två resor 1 hemmaresa och 1 bortaresan.
I måndags på hemmaplan gjorde vi det som nästan ingen trodde var möjligt, tog 3 blytunga poäng. Det var också flera event på plats både från HockeyAllsvenskans sida och sponsorer.
En av sponsorerna var Clean-energidryck. En av marknadsförarna för denna dryck är (trots att han är AIK:are) en mycket kär vän. Egentligen kompis med våra äldsta barn, men Robin är litegrann våran också.

  HockeyAllsvenskans event  

I onsdags var det sen dags för bortaresa mot Almtuna i Uppsala. Vi hade bokat in oss på en av de bussar som skulle gå. Bussarna 3 st, var ett samarbete mellan Supporterklubben, SSK, Björcks bussresor och flera privatpersoner samt sponsorer. Resan var alltså gratis man betalade endast för biljetten.
Det var alltså ett stort bortafölje och vi valde denna gång att på pucksnack göra ett reportage med fokus på supportrar.  http://pucksnack.com/2018/03/14/blogg-sundbergarna-bjorkloven-till-topp-i-slutspelserien/

Det var glädje och segerrus efter slutsignal, vi har ju, inför idag fortfarande chans att få förlänga säsongen ytterligare några matcher.

Här är några bilder från resan och onsdagens match i Gränbyhallen.

Joel och Nicole lägger upp "ramstaktik"

Victoria vill dela ut pris men ingen vill tydligen ha

Och kom ihåg

ALLA TILL TEMPLET IKVÄLL

och stötta vårat lag

Lite hit, lite dit, lite hur som helst

Det har varit en resa genom 52 omgångar som bjudit på en ibland hissnande resa med höga berg och djupa dalar. Och precis när man trodde att resan för den här säsongen var över så fortsätter den i 5 matcher till.

Vi har varit med på flera resor men också tyvärr missat flera på grund av sjukdom och diverse andra orsaker, tiden och livet har inte riktigt räckt till för 100% engagemang på plats kan man säga.

Engagemanget har dock varit mer än 100% även om det ”bara” varit från TVsoffan. Vi har dock varit på några långresor som gett oss oförglömliga minnen.

Två "stelfrusna" gubbar i kallt Umeå

Nu börjar en ny fas denna säsong ett gäng matcher där man förhoppningsvis kan vara helt avslappnad. Visst,  vinst vill man ju alltid ha men det känns inte så panikartat och ångestfyllt som det gjort tidigare under säsong.

Innan avfärd mot Oskarshamn

Den första resan detta bonusresande går till Oskarshamn, där har vi inte varit under ”ordinarie” serie, bara det känns som en bonus.

Det flaggades för mycket olyckor längs E4 så valde den gamla tråkvägen 55:an där vi var tvungna att passera Flen .

Det blev ett stopp,såklart, på favboritmatstället Vi&Ni i Söderköping. Mellan Västervik och Oskarshamn råkade vi ”halka” in på Godishuset, men ska man sedan köra hem mitt i natten behöver man fylla på med sockerkickar.

Matchen hade ju kunnat slutat trevligare men vi får fokusera på resan istället. Det är en kortresa, alltså en resa utan övernattning dock blev det sent ändå eftersom det var sen matchstart så hemkomsten blev ju efter midnatt. Dock har vi som alltid många trogna supportrar som följer SSK land och rike runt.

Ska försöka mig på en lite känslosummering av den senaste tiden. Det blir inte lätt för det har varit en berg-och dalbaneresa.
I söndags hade vi hockeymanifestation och vi kom från en förlust nere i Västervik (fredag 2/3), ett Västervik som nu får kvala för att hålla sig kvar i HA. Glåporden och sågningarna var många på sociala medel och många ansåg att SSK inte var värt att fortsätta spela och att alla skulle avgå. Jag försökte se det så som att Västervik spelade för sin överlevnad och vi, vi var ju redan klara för HA 18/19, bara det en bedrift(i mina ögon) efter den bedrövliga inledning i serien med 6 raka förluster.

I söndags var det som sagt årets Hockeymanifestation med skapligt med folk och med ett fantastiskt Tifo från en alldeles fantastiskt tifogrupp. Matchen blev inte lika fantastisk, ett katastrofalt bottennapp med 2-8 i baken. Sågningarna var denna gång ännu värre och även personangreppen, för min del försöker jag skilja på person och prestation, för jag vet att INGEN VILL förlora eller gör det valet när man är ute på isen.
I onsdags var det då dags för säsongens sista match (för vi är ju så klappkassa att vi inte är värda att fortsätta spela: OBS; ironi). Det var dålig tillströmning på folk, många hade deklarerat att de
"-minsann aldrig skulle lägga en krona till på denna usla förening".
De gick miste om nånting kan jag meddela. Vi hade fortfarande chansen till att förlänga serien dock var vi beroende av andra resultat. Den sista perioden var plåga en känsloresa mellan skratt,gråt och skrattblandade tårar. Vi gjorde vad vi kunde och ledde med 3-1 när publiken i slutsekunderna, och även vi på pressläktaren, blev medvetna om att Tingsryd tagit ledningen mot Modo. Det jubel som då bröt ut var öronbedövande och kan nästan bara jämföras med två andra tillfällen de senaste säsongerna.
Helst plötsligt så ändrades tonen på sociala medier (av samma personer som helt tagit avstånd från SSK den senaste tiden), vi har helt plötsligt i stort sett klara för SHL.
Ja lyckan var enorm, tror till och med jag klämde fram en liten tår. Resan fortsätter en tag till. Personligen försöker jag se det precis så, en bonusresa tillsammans med människor jag tycker om, bryr mig om, och beundrar, att få förlänga säsongen och få ännu mera minnen att glädjas åt, eller försöka glömma 😉
Den första matchen blev ju inte resultatmässigt det vi hade hoppats på men, som sagt vi får flera tillfällen och än är inte denna bonusresa slut.

Over and out för denna gång och kom ihåg att resan fortsätter i Templet på måndag.