Derby och match nr 200 Dif-SSK

Då är man på väg att bevittna något historiskt. Den 200:ande drabbningen mellan SSK och Djurgården. Nog för att jag är gammal men alla matcher dessa två lag emellan har jag inte fått uppleva. Men jag minns några drabbningar under min uppväxt, dels på Månskensrinken på 60-talet och dels i Scaniarinken.
Dagens möte förmörkas dock utav en del personers tilltag och brist på empati. Visst måste man få vara frustrerad och ledsen, men att placera gravljus framför spelaringången för att man tror att epoken SSK kommer att gå i graven, det är fruktansvärt osmakligt anser jag. Den här incidenten kommer tyvärr att spegla min syn på dagens resa. Känner också en oerhörd frustration och ledsamhet för att laget i mitt hjärta kämpar och krigar sist i tabellen. Men känner också en oerhörd empati för dessa spelare och ledare, som jag vet gör allt i sin makt för att vända detta. Det är nästan det som gör mest ont, att folk på fullt allvar tror att det här är en situation som laget/ledningen/styrelsen accepterar. Många skriker "-gör om, gör rätt" men när man då frågar "- Vad tycker du man ska göra då? " får man  ofta till svar "-det vet jag inte, det är inte min sak att lösa" och så kan det väl vara förstås, men jag är övertygad om, att om ledning/spelare/tränare visste exakt vad som var fel,hade man åtgärdat det för länge sen.I min värld så beskyddar och värnar man om det man älskar, håller om ryggen, ja kanske det. Man har kanske olika meningar och ger varandra kritik och kommer fram till gemensamma lösningar, men hånar och förnedrar, nää inte i min värld.

Nu är det ju mörkt nästan dygnet runt, men ser vi inte ljuset i tunneln? Ska det vända i dag?

Framme vid Hovet kommer vi samtidigt som supporterbussen och  ett gäng hoppfulla SSK:are, vi fortsätter, för idag är det jobb och pressläktare för oss. Vi får våra passerkort och letar oss fram till pressrummet och pressläktaren, där vi hamnar bredvid "idolen" Marie Hallman.

Det är tur att vi sitter här idag gör annars hade mina nerver och hals tagit mycket stryk, det är så himla spännande och till slut vinner SSK med 2-1. Ja hade jag suttit på läktaren hade jag varit medvetslös vid slutsignal, tur att man har något att fokusera på.Efter matchen träffar vi Robbans mamma som var minst lika nervös hon och precis som oss väldigt lättad.Vi ger oss ner under Hovet för presskonferens och intervjuer och som av en händelse är det Robban vi intervjuar.

Vi hade hört ryktas om att det skulle visas någon banderoll för att fortsätta på det redan inslagna "ljusspåret" och att visa sitt missnöje. Om det var syftet med banderollen känns det som (för deras skull) blev lite fel, eller kanske rätt, men det var nog inte syftet. För har man inte kul och trivs med sin tillvaro så gör man inget bra jobb, vare sig man är hockeyspelare, tandläkare eller busschaufför.

Åker hem med ett leende på läpparna gör ett stopp på BK i Järna vid 23 snåret , man blir hungrig av att vinna viktiga matcher.

Match nr 100 : resan som inte blev av

Ibland blir inte allt som man tänkt sig. Det kan hända dom bästa idag hände det oss. Ibland måste man prioritera och fokusera på andra saker än hockey, hur jobbigt det än kan vara. Nu har vi i alla fall två semesterdagar på hemmaplan där vi kan fokusera på lite andra saker och flytta fokus lite för en stund, men visst känns det och svider att man inte fick chans att komma upp i tresiffrigt, grät faktiskt en liten skvätt i går.
Men se matchen det skulle vi i alla fall så det blev att köpa hem den på datorn, så det blev matchtröja på och en bunke popcorn och till och med en pilsner. Det är första och enda gången denna säsong som vi druckit öl och sett på en match. Tur att vi sitter i Sportsbaren.

Barhäng med några valda spelare

Ja de blev en match mellan hopp och förtvivlan. Vi tog ledningen och gjorde en bra bortamatch. Vi hade en storspelande målvakt som håll oss kvar i matchen men som inte kunde stå emot kanonaden till slut. Men matchens lirare blev han.

Nu till det  tråkigaste av allt, läsa alla negativa kommentarer från  folk SOM INTE ENS SETT MATCHEN. Att dessa bara orkar och till vilken nytta.  Och alla som skriker om avgång och att alla är så dåliga. Kom med konkreta förslag istället OM och HUR det ska skötas och ta då med allt i en sån analys såsom kostnader och visa upp de planer som "styrelsen" enligt dessa personer inte klarar. Till dessa personer har jag bara en avslutande hälsning.

Jag såg i alla fall saker som var bra, men som kan bli bättre. Men jag anses ju vara lite knäpp. Men hellre knäpp och positiv än att se allt i svart.

Malmö by train tur och retur med underrubriken "Nu får det vara nog"

Inte fick man sova den här morgonen heller, men vad gör väl det när man ska iväg på hockeyresa. Den här helgen står en visit i Malmö på programmet och den här gången åker vi tåg. Det är ju en upplevelse i sig, själva resandet. Vi startar dagen med en ordentlig frukost och självklart kaffe ur världens snyggaste muggar.

Klocka 08.44 går tåget från metropolen Flen och vi är beredda med resväska, dator och annan utrustning som vi behöver inför dagens uppgift.
Det blir tågbyte i Linköping, oops glömde visst att fota men det kanske  inte gör nåt. Nä skämt åsido levde 2,5 år i Linköping under min studietid (för inte alltför länge sedan)och trivdes faktiskt rätt bra, men man höll sig  mest på universitetet. När man inte var och kollade på hockey för 50 kr matchen. Var med på den matchen då SSK vann i sudden i femte perioden, var ganska ensam om att jubla på studentläktaren, sen sprang jag fort som faaaan.
Vad är en tågresa utan lite medhavd matsäck. Vi har just ätit varsin god vegetarisk/köttfärswrap och kaffe på det. Nu klarare man sig säkert fram till Malmö.
Det blir en resa som går ganska fort eftersom jag underhåller mig med fb Twitter och bok på Ipaden och så lite bloggande förstås. Björn är så underhållande eftersom han sover!!!!! Väl framme i Malmö går vi till hotellet, som är ett rockhotell!!!. Hotellet ligger precis vid stationen. Det är nog det minsta rum vi bott i men fasiken det tuffaste.

"Ziga" är med som moraliskt stöd

Väl ute vid Hyllie där Malmö arena ligger hinner vi in en lite stund på Emporia, jippiiie.
Vi går via presséntren och hamnar i Malmö arenas katakomber, och invisad  i pressrummet där det bjuds på kaffe och macka. Fast vi hittar rätt bra den här gången och beger oss upp till pressläktaren. Vi träffar på
 " blogglegenden"  Mr Madhawk och har givande hockeydiskussioner. Matchen var ingen höjdare men man börjar  vänja sig, men jag kommer aldrig att sluta hoppas och tror fortfarande att det här kommer att vända.
Tillbaka på hotellet skriver jag färdigt matchreferat och läser igenom Twitter och Facebookflödet. Bestämmer mig för att jag inte ska skriva något i ilska och affekt, det håller jag väl inte riktigt kan erkännas.

Nu får det vara nog-min version

Läste också ett inlägg med namnet "nu får det vara nog" och precis så känner jag också. "nu får det vara nog" med allt tjafs och hackande. Om man nu vet precis vad som är fel och varför. Hur kommer det sig då att man hellre ältar att det är fel, dåligt, skämmigt mm ISTÄLLET FÖR ATT berätta HUR man ska göra för att det ska bli rätt. Och då samtidigt ta med i beaktning  vad man faktiskt har för förutsättningar. Efter att ha läst flera inlägg på sociala medier så undrar jag ibland vad folk tänker "och vad man får allt ifrån"? Tror verkligen folk på fullt allvar att spelare och ledare inte VILL göra sitt bästa för att laget ska segra och klättra i tabellen? Uttalanden såsom "-spelarna försöker inte ens prestera" och "-det finns ingen stolthet hos spelarna" och ännu värre "- ja då blir det att rikta in sig på lokalderbyn mot Åker nästa säsong" var  leder dessa. Jag anser att detta är värre hån mot våra spelare/ledare som faktiskt kämpar, än att man har åsikter om en tränare i högsta serien och hans utspel. Fast att håna någon överhuvudtaget  tycker jag är väldigt, väldigt lågt. Jag säger det igen "nu får det var nog " på hån och gliringar. Allt är inte svart eller vitt, det jag tror just nu, är att alla runt laget behöver arbetsro och att allt som görs inte behöver redovisas. Om man nu prompt "måste få veta" så får man väl ta kontakt med vederbörande och får man då till svar "att man är medveten om situationen och arbetar på den" så är ju faktiskt  det också ett svar. Det här är några tankar under rådande omständigheter, tror jag stannar där, man ska inte skriva när man är i affekt, egentligen.

Det där var en liten utvikning. Nu till dag två och hemresan

Soluppgång och uppgången sol över Malmö

Vaknar upp till en vacker soluppgång över Malmö. Rummet vi bor på är lite speciellt så man ligger i höjd med fönsterbrädan liksom så det är bara att glutta på gardinen lite.

Det blir lite sovmorgon och en natt utan en bråkig katt som prompt ska väcka en 03.00. Har faktiskt sovit 8 timmar i sträck inatt. Utsövd går vi ner till frukosten, och vilken frukostbuffé  nästan i klass med Globen under hockeyVM. Kan man få matkoma utav frukosten? Ja det kan man, har fått det idag. Vi gör iordning mackor som vi tar med så vi har matsäck på tåget. Fyller på kaffetermosen också. Hotellet vi bor på är rätt häftigt och fyllt med en massa udda detaljer. Frukostmatsalen tex verkar vara en utbyggnad på huset där man bevarat fasaden och sedan bara byggt på utsidan liksom. Ja här bor jag gärna igen.

Hemresan ägnas åt "arbete" med diverse skrivande för olika sidor, mycket läsande och  många "irriterande" tankar som jag lyckas stoppa innan de får luft i sociala medier, ja  kanske inte alla dock. En tågresa genom Sverige efter mörkrets inbrott kan också vara  intressant, eller kanske inte man ser ju inte så mycket :‐).  I Norrköping står vår "privatchaufför" Erik och väntar och tar oss de sista milen hem efter en händelserik helg.

Det här var min 99 SSK match i svit och här tar det stopp, sorgligt men sant. Men 99 är ju också en bra siffra. Det har varit 99 händelserika matcher och en härlig resa. Den härliga resan fortsätter men vi börjar om från början igen. Matchen mot Björklöven blir min första TV SSK match, men den går väl inte ens på tv förstås. :-(  Det är kanske det numret jag ska ha på min matchtröja? Ja då är det Gretzky och jag då.

Mot de värmländska skogarna

Dags för en kortresa och en ny delsträcka uppåt. Det märks att vi verkligen är inne i den mörka årstiden för det är nästan mörkt när vi ger oss i väg från Flen vid 16 tiden. Det här är match 98 i följd för mig(Björn har ju missat några). Idag är det jobb som gäller också eftersom vi skriver för www,pucksnack.com och sitter på pressläktaren. Ska bli spännande att se hur det är i den här hallen. Det brukar ju inte alltid vara den bästa stämningen supportrar emellan så det kan ju kännas tryggt.

På väg i solnedgång

Vi hittar efter lite letande till pressingången och får lite kaffe med tilltugg innan det är dags att bege sig 7 trappor upp i huset. Det är spännande vad man får uppleva på de olika pressläktarna och runtomkring, upplever nog att de små hallarna är väldigt måna om "pressen" och att vara serviceinriktade trots lite mindre "medel och elegans" väldigt tillmötesgående. 

Att se och höra matchen så här är jag fortfarande väldigt fascinerad av man "ser och hör" så mycket som man inte skulle göra annars, och en del saker kan man bara skratta och skaka på huvudet åt. Om man följde twitterflödet  så kändes det tryggt att vara där man var om man säger så.

Att komma till Karlskoga och se en match blir inte mer spännande än så här, upplevelsemässigt. Men det ska tilläggas att personalen som tog hand om oss var väldigt trevlig.

Avslutar med en liten "slagsmålsbild"

Hemma vid midnatt, te och äggmacka innan huvudet landade på kudden runt 01.30 over and out

Uppehåll, feber och att snubbla på målsnöret

Vi har nu genomlidit ett hockeyuppehåll  säkert alldeles förträffligt för vårat kära SSK men alldeles extremt tomt för oss supporters. Som tur va lyckades jag även under detta uppehåll få feber och var tvungen att vara nerbäddad.  I våras lyckades jag dra på mig körtelfeber också, så det kunde jag inte få denna gång i alla fall. Men det där med hockeyuppehåll  verkar inte vara Sundbergarnas grej i alla fall, vi tål nog inte det. Nä nu är det tur att nästa del av resan mot högre tabellhöjder börjar så man får vara frisk.
Under den här tiden har man haft tid till lite läsande och och analyserande av andra lags sociala medier och forum, en läsning som kanske inte alltid har varit så upplyftande och ibland väldigt svår att förstå sig på. Ja jag förstår mig inte på vårat forum heller om jag ska vara ärlig. Så att försöka analysera de som skrivs där har jag gett upp för länge sedan. Det ger mig mest huvudvärk och högt blodtryck.

Men nu börjar denna del av resan, resan mot tabelltoppen, för jag är övertygad om att vi kommer att klättra i tabellen. Den första delsträckan är denna veckas matcher, Troja hemma, Karlskoga borta och Malmö borta mycket viktiga matcher. Dessa matcher är bokade och klara både resor och övernattning (Malmö).
Känner mig lugn inför de kommande matcherna, lugn,  för att jag vet att våra grabbar på isen vill prestera och att de som arbetar med och kring laget gör sitt yttersta för att vända den här skutan. Om det som görs inte duger i vissa supportrars ögon så är det mer deras förlust "- om man inte vill gå på matcher för att laget inte presterar". Har också svårt att förlika mig med "tvärsäkra" uttalanden från en del personer om varför den och den spelaren agerar som den gör. Medial smutskastning och förföljelse gör mig så fruktansvärt ledsen. Helst när man trampar på något som står mig nära.

Den enda matchen som just nu är orosmoment, men det utav helt andra anledningar, är matchen den 20 mot Björklöven. Det är tänkt att bli den 100 SSK matchen i svit. I nuläget ser det ut som om det kommer att stanna vid 99, men det är väl bara att gilla läget och börja om från början igen. Men det svider, det svider som fasen att snubbla på mållinjen....

....ja eller slå på rumpan, beror på hur man ser det

Nåja första delsträckan uppåt i tabellen är i alla fall avklarad vinst med 3-0 mot Troja. Det firas med sedvanlig "nattmacka" vid hemkomst, och te med honung det behövs efter dagens "sånginsats". Nu blickar vi mot nästa delsträcka som går av stapeln i Karlskoga.

Härlig nattmacka vid hemkomsten

En tripp till Timrå-en snorig resa

Omständigheterna gör att Björn inte kan åka till Timrå. Tur att vi är många i SSK familjen och att det finns folk från Södertälje som ska åka och tar med sig en passagerare. Vaknar dock med en kanonförkylning och dundrande huvudvärk. Men det finns det hjälpmedel mot, bara att tugga i sig.

Blir upphämtad i Strängnäs av "tjejerna från Södertälje" så nu är vi 4 tjejer i bilen. Två i lagom ålder och två lite yngre. 

Det är inte världens bästa väder, ja det till och med ösregnar en bit, men det har ju varit bra "spelväder" för SSK. Så vi kör på det i dag med.

Vi stannar för en bit mat vid Tönnebro mellan Gävle och Söderhamn, ett alldeles utomordentligt matställe.

Fortsätter färden mot Timrå, och fasen också nu spricker det upp och solen visar sig, det bådar inte gott. Det känns som vi åker  och åker och inte passerar några samhällen alls, har verkligen vägen gått så här förut? När vi närmar oss Sundsvall ser man att brobygget har "utvecklats" en hel del sen vi åkte här sist någon gång i mars var det visst.

Framme vid hotellet blir det dusch och någon timmes vila för att försöka bota, eller åtminstone lindra, denna envisa förkylning som har utvecklats ordentligt denna dag. Börjar också, i brist på annat, räkna efter vilken match i följd detta är för mig. Kommer fram till att det är nr 96 i ordningen det innebär att match nr 100 är Björklöven borta, om dom nu kan bestämma sig för vilken dag den ska spelas. Det kom uppgifter på i går att datumet är ändrat på grund av nån sorts fotboll???!!! Kom också till insikt om att Jag kommer inte att komma in i 100 klubben(100 matcher i obruten svit)att snubbla så här på målsnöret känns väl så där. Man kan kanske skaffa sig en sponsor?? Hallå nån där ute skulle behöva lite sponsring för att kunna fullborda min svit. Ähh det funkar nog inte får bita i det sura äpplet och börja om från början igen.

nej nu koncentration på dagens match, på med matchtröja och i väg.

Det har fryst på ute och är riktigt kallt, det märks att man är i Norrland, vi sörlänningar har ju vant oss vid varmare grader under hela oktober. Det är en märklig arena det här, den känns inte sådär purung utan det är lite slitagestuket över det hela. Det är också lite märkligt att man måste gå igenom hemmastå för att komma till bortastå, tur att vi är lugna och sansade och inte så himla slagsmålsbenägna.

Den traditionella samlingen runt målvakten

Ja vi var ju ingen stor skara på bortastå. Fyra högröstade "tjejer", en familj bestående av mamma,pappa,barn, en grabb i övre tonåren, samt i sista perioden ännu en sörlänning Marcus från Åseda. Vi hörs ända in i tvsoffan i alla fall. Det gäller att skrika när den övriga publiken är tyst.

Matchen? Nä den glömmer vi.

Dom har ju i alla fall en häftig "hockeyrondell" utanför arenan.

Tillbaka till hotellet för att försöka skriva ihop en matchrapport för pucksnack.Det går inget vidare ikväll känslorna tar överhand, jag vill ju så gärna att det ska gå bra för" våra pojkar", vet hur mycket de kämpar trots att det finns dom som hävdar motsatsen( och vad jag anser om dessa individer passar sig inte i skrift). Det blir en hel del fb och twitter i stället och jag hamnar i en hel del del disskussioner, både "off the record" och "on the record". Hoppas kunnat bidra med något i någon diskussion i alla fall. Men ibland blir jag så trött och ledsen på människor som uttrycker sig illa och verkligen verkar njuta av att göra andra människor illa, fast det är nog mest synd om dessa egentligen. Men jag kan inte låta bli att ta illa vid mig i alla fall, man är väl en typisk hockeymorsa "- om du rör mina barn, då j...lar". Det blir en ganska sen natt och ingen matcrapport skriven.

Dag 2

Varför vaknar man alltid tidigt när man får sova? Ja ja det gav mig i alla fall tid att skriva den där matchrapporten. Vid halv nio är det i alla fall dags för frukost och hotellfrukost är ju alltid lika trevligt.

Vid tiotiden packar vi in oss i bilen, Anneli vid ratten, jag bredvid och Emma och Louise i baksätet, och börjar den 50 mil långa resan hem. Det är nollgradigt och fläckvis halka när vi går ut till bilen. Jag laddar med näsdukar och vatten, då klara jag mig. Det är lite myskoväder ömsom tät dimma ömsom sol.

                       Det är ca 100 meter mellan dessa båda bilder      

Är i Strängnäs vid 15 tiden och blir avsläppt och min bil står kvar! så det är bara att sätta sig i den och åka hem, Väl hemma bäddar jag ner mig med te, näsdukar och vatten.Somnar ganska omgående, det var jobbigt att köra 4 mil.

 Nej nu är denna snoriga resa över och vi har ett välbehövligt "lov" framför oss, bara det inte blir som i våras då vi låg däckade i feber i en vecka.

Nej nu är det over and out för denna gång. Nu får vi alla ladda batterierna och sedan kämpa tillsammans, med och för varandra.