6 dagar-3 resor -162 mil-0 poäng

Det har varit en lite tung vecka hockeymässigt 3 matcher på raken utan vinst. Vi har också lagt några mil bakom oss denna vecka.

Vi började denna 162milsresa i tisdags då vi fortfarande var kvar i september, målet var då Oskarshamn och vi var fortfarande fyllda med tillförsikt. Mina reskamrater denna dag var två andra SSK supportrar, eftersom Björn inte kunde ta ledigt och jag blev upphämtad vid jobbet runt middagstid. Vi var ute i god tid och efter ett lunch/fika stopp i Ringarum så fortsätter vi. Vi ser då "snyggbussen" passera och efter några mil är vi ifatt. Vi blinkar tutar och viftar med halsduk när vi åker förbi. 


Vi har en stund till godo i Oskarshamn så vi tar en tur ner till hamnen och tittar lite, har faktiskt inte varit "inne" i Oskarshamn trots ett flertal resor dit.

Oskarshamn har byggt en ny pressläktare sen sist så man sitter ute på läktaren och min plats blev precis bredvid våran ståplats  rätt okej tycker jag.Och presskäk fick man också. Ja vad ska man säga om den här resan? Det bästa man kan säga är väl att vi kom över en puck till våran samling.

    
Vi sticker emellan med en hemmamatch mellan två skapligt långa bortaresor och det bästa man kan säga om den är väl att vi blev fångade på bild av fotograf Daniel från Braceiller prodictions.

Så blev det då helg och en av oktobers långresor. Ängelholm för att se matchen Rögle-SSK på lördagseftermiddagen. Vi bestämmer oss rätt sent på fredagskvällen för att sova över till lördag och får tag i hotell till skapligt pris. Vi får ingen pressackreditering denna gång för i Lindab arena har man så liten pressläktare så vi får inte plats??????. Nå väl då tar vi med tröjorna då och är "vanliga" supportrar för en kväll.

Mysigt åkaväder tänker vi när vi sätter oss i bilen, ösregn, men vi har fått indikationer på att solen skiner i Ängelholm. Och strax nedanför Jönköping så skiner solen fint. Vi stannar strax utanför Ljungby för lite mat i magen vi har fått tips på matställen via sociala medier och vi stannar vid Laganland tror jag det hette.
Väl framme i Ängelholm så hittar vi vårat hotell mitt inne i centrum, ett lite spännande koncept, ett ombyggt hyreshus/ålderdomshem? med små lägenheter och riktig nyckel, lite old fashion, fast fint.

Ut till arenan där vi stöter på några fler tappra SSK:are så vi blir inte helt ensamma på bortastå och sittplats bredvid. Det blir inga poäng den här kvällen heller så nu är det bara att bryta ihop och komma igen ordentligt till nästa  atch. En stor eloge till grabbarna ändå som slet och som kom ända fram till bortastå och tackade oss som var där på det sättet som en del gjorde det på rörde om riktigt i hjärtat.


 Eftersom vi inte fått ackreditering så får vi försöka "snika"till oss en intervju ändå, vi vet ju var grabbarna kommer ut nånstans, det lyckas också och vi fick prata med spelare både on record och off record så att säga. 

"Pojkarna fick en egen säng"

Hur grinig och trött och arg man är efter en förlust måste man ändå äta och vi hittade en trevlig liten resturang som hette Simon, en väldigt god plankstek blev det. Tillbaka till hotellet för färdigskrivande av inlägget till pucksnack.

Sovmorgon,hotellfrukost kan en söndagsmorgon vara så mycket bättre jo en trepoängare igår hade suttit fint så solen i Skåne grinar en lite i ögonen idag.

Hemfärd och kanske hockey på hemvägen? Troja/Lungby spelade visst men nej vi far direkt hemåt. Det blir dock en avstickare till Boxholm för att hälsa på Jocke och Annelii, gott fika och trevlig pratstund blev det. 


Då stänger vi den här veckan som alltså innehöll tre resor på sammanlagt en sisådär 162 mil. Nu ser vi fram emot nästa långa resa som blir till Umeå i slutet av oktober. Eller ja ser kanske inte direkt fram emot resandet men målet kanske. Väl mött då

Nu stänger vi försäsongens resor och blickar framåt mot nya

Försäsong innebär resor och bekantskaper med mindre orter och ishallar som man kanske inte kommer i kontakt med annars.Det har också varit spännande resor för mig eftersom jag har fått förlita mig till kommunala kommunikationsmedel i de flesta fall. Det har varit några resor på vinst och förlust men det har löst sig på de allra bästa sätt vid alla tillfällen.
Den första matchen var "nästgårds" i Nyköping så det var den enklaste resan det blev dock sen hemresa med lite arbete på bussen hem.

Bra med buss med wifi

Den mest spännande resan och upplevelsen var ändå matchen mot AIK i Järfälla. Det var slutet på en lång dag som började i Älvsjö och Formexmässan så huvudet var lite trött. Efter lite letande kom jag fram till hallen och lyckades ta mig till den så kallade pressläktaren. Den var väldigt spännande, ingången var genom J18:s omklädningsrum och en trappa upp. Vi fick flytta på träningscyklarna och lukten från omklädningsrummet.....ja den va inte att leka med direkt.

En av de mest originella pressläktare jag upplevt

Sen var det ju det där med hemresan..... det är ju rätt långt mellan Järfälla och Sparreholm när man ska ta sig fram kollektivt så att säga. Då kommer våra underbara materialare Bergström och Spider till min räddning jag får skjuts till Södertälje och delar baksäte med vår "superstar" Pasta, han var dock rätt trött och inte så pratbar eftersom han anlänt från Boston på morgonen.

Min hemtransport.... eller jag fick faktiskt åka i bilen

Förra säsongen började vi samla puckar från de arenor vi besökt och i Västerås så lyckades vi få en till våra samlingar.

I Västerås utspelades också försäsongens...ja kanske hela säsongens bästa ordväxling på pressläktaren

-"Du hittade vatten ser jag, var fanns det här?"

-"Jag hade med mig egen"

-"Va?????"

-"Ja det stod på hemsidan att man skulle ha det"

-??????? (skratt) skulle man ha med sig eget kaffe också??"

-" Vaa?? jaså vatten!! Jag tyckte du sa sladden"

Vi är tre stycken på pressläktaren som kvider av skratt.

Försäsong brukar också innebära resor både till Gnesta och Åker och i Gnesta så var det så mycket folk att vi lyckades höja temperaturen 4grader. Fast enligt min väderindikator så var det väldigt varmt, fast det kanske berodde på att den fortfarande befann sig i Stjärnhov fast jag var i Gnesta.

I Åker hade jag förmånen att dela presshytt med två stycken radio/tv profiler det var många anekdoter man fick sig till livs om livet som mediaarbetare i sportens värld.

Den näst sista matchen spelades i Huddinge, passade på att ta kort på fjolårets spelarbuss innan det är dags att stripa om den för denna säsong.

I Huddinge har dom också "Hudde" vet inte riktigt om jag blev så exalterad av denna varelse, men det finns det säkert nån som blir!!!

Tack Anneli för att du gjorde denna resa lite enklare för mig och tack för sällskapet.

I denna försäsong ingick också att bevaka upptaktsträffen för Hockeyallsvenskan det var en oerhört trevlig upplevelse där lagfoto på alla tränare ingick.

Lagbild

Det var också spännande att se hur lång tid det skulle ta att åka från Täby och till Södertälje i rusningstrafik eftersom vi skulle se SSK:s sista träningsmatch, men jag tyckte nog att det flöt rätt bra ändå.

Den sista matchen innan seriestart spelades hemma i Templet mot Västerås. Det kändes skönt att vara hemma igen och att det äntligen snart drar i gång. Man blev hel liksom. Slutet på försäsongen och matchen blev ett antiklimax när brandlarmet gick när det återstod 1.43 av matchen. Det var dock en planerad utrymningsövning, så jag bjuder på en filmsnutt hur det såg ut utanför spelaringången.

Ja nu stänger vi försäsongen vi får se hur mycket tid det blir till resande denna säsong, men några resor ska vi nog få ihop, väl mött då.

Ny säsong...nya resor

Ja då sparkar vi igång en ny säsong och med den nya spännande resor och möten med nya och gamla vänner. Eftersom ispasset drar i gång ganska tidigt så drar jag igång arbetsveckorna med en semesterdag. Allt för att vara på plats i Templet och hälsa våra nya och gamla spelare välkomna. Det blir tåg och buss för mig för Björn kommer direkt från jobbet med bilen. Så resan startar så klart i metropolen Flen.

Hej då Flen

Med en liten mellanlandning i Gnesta

Väl framme i Södertälje har jag en liten stund över innan bussen går ut till Scaniarinken. Jag tar en promenad ner till Maren och äter min medhavda matsäck i skuggan under ett träd.

I skuggan vid Maren

På väg tillbaka till bussen passerar jag den omtalade träskulpturen som jag inte sett med egna ögon utan bara på bild och måste bara föreviga den.

Konstverk av ett nedsågat träd

Väl framme vid Templet fotar jag lite på SSK:s hockeycamp som ska användas i ett inlägg på www.burskydd.blogspot.se . Det är alldeles fantastiskt att komma in i en ishall en sån här dag och alldeles särskilt i Templet. Tänk nu är det igång igen som man har längtat.

Presentationen blir précis så där högljudd och spännande som man förväntat sig. Nu är det full fart mot träningsmatcher. Största utmaningen för oss supportrar just nu är att lära sig nummer och namn på alla nya spelare fram till seriepremiären, phu

Just därför bjuder jag på en bild av en gammal bekanting.

Idoff the one and only 

Väl mött när det är dags för nästa resa, vart det nu blir

En stökig resa/dygn/vecka Karlskoga tur och retur

Vaknar på lördagsmorgon med en migrän från helvetet, jodå det här börjar ju bra. Vi har haft ett utav barnbarnen här i natt så sömnen har väl inte varit den bästa heller. Nåväl vi ger oss iväg i lite snöglopp, först ska lillkillen återlämnas till föräldrarna och jag tror att han hittade på miljoner saker för att inte klä på sig eller komma ut till bilen. Vi ska sitta på pressläktaren idag och ska även fota så vi åker och lånar en hjälm till fotografen.

När vi kommer norr om Örebro så övergår väglaget till slaskigt vinterväglag så det blir att lätta på gaspedalen.
Vi kommer fram till  Karlskoga och hittar vår plats på pressläktaren. Migränen vill inte ge med sig riktigt så koncentrationen är inte helt på topp.Det är i alla fall bra tryck i hallen med två SSK klackar, en på ståplats och en på sittplats som växelvis sjunger ramsor.

Bortastå

Björn fotograferar  och får utstå en del spott och spe från "trevliga" ortsbor men som tur är så biter inte sånt på honom. Han får också en colaflaska i huvudet när han står vid våran egen klack och fotar. Hankanske skulle haft hjälmen på sig i alla fall.Han lyckas i alla fall få med sig en puck till våran samling.

Ja det hände mycket under denna resa det blev tumult på läktaren och några roade sig med att slå sönder? eller i alla se till att det blev översvämning på toaletterna på bortastå. Det är delade meningar om vad som hände både här och där. Det kunde i alla fall konstateras att viss förstörelse har förekommit och att det är SSK som får betala. Vad jag inte riktigt förstår är hur sådant kan passera obemärkt och att "ingen" sett något. Jag förstår att man kan bli arg och frustrerad men att ge sig på och förstöra andras egendom går över mitt förstånd. Det samlades in pengar för att hjälpa till att betala för det som förstördes. Jag la pengar i burken i tron om att det var till Tifo (som jag alltid gör) hade jag vetat vad det var jag bidrog till hade jag INTE lagt i några pengar. Varför då kan man undra? Jo jag är gärna med och bidrar till mitt kära SSK för att hjälpa till med de medel jag har för att stärka kassan. Att vara med och betala för någon annans dumhet som dessutom är alldeles för feg för att erkänna känns inte okej för mig. Tycker att det skickar lite fel signaler -"har det funkat en gång att någon annan betalar för ens dumhet kan det funka fler gånger". Hoppas nu att det finns några som vet vilka det är som har ställt till det och på det sättet kan skapa lite "grupptryck" för att få någon/några erkänna.

Det har som sagt varit mycket tankar och frustration därför har detta tagit en liten tid att skriva.

Det har hunnit spelats två matcher sedan dess och nu ser vi fram mot matchen på lördag då vi samtidigt firar SSK:s 112 årsdag. 

En liten träningsresa till klassisk mark

Idag har SSK haft sitt eget Winter Classic och tränat på klassisk mark, Månskensrinken. Eftrsom Björn jobbar natt och har en bil och de andra två bilarna var upptagna var det bara att använda sig av kommunula kommunikationsmedel. Jag startade min resa i Flen klockan 15.00 och var framme i Södertälje och Månskensrinken strax efter 17.00

 Ettap 1 buss

Etapp 2 pendeltåg

Väl framme vid Månskensrinken fick jag en klump i halsen. Det här är min barndom och uppväxt. Här tillbringade man all sin lediga tid under uppväxten. Och även efter att SSK flyttade ut till Scaniarinken så har vi fortsatt följa matcher på denna rink, nu i de lägre divisionerna. Ni ungdomar som inte varit med kan nog inte riktigt förstå vad den här platsen betytt och vilka minnen den väcker till liv.

En trött målvakt eller!!!????

Sprang också på den här lilla knodden och hans föräldrar

Isabella och Vincent

Efter träningen var det dags att bege sig hemåt. Träningen slutade lite tidigare än det var sagt och det betydde att jag var hemma strax efter 20.00 i stället för 23.00. Men ve och fasa busseländet gick bara till kiosken så jag fick en liten kvällspromenad.

Hemma så avslutades kvällen på bästa sätt, en bibel, en blogg och en popcornsskål.

En resa till Västerås, hemresa i ilska och frustration

I tisdags bar det iväg till Västerås och känslan i kroppen var god, ja dt fanns ju ett litet orosmoln men inte så stort.Vi blir lite sena iväg men vi har plats på pressläktaren idag så vi är inte så stressade ändå. Vi har ju aldrig varit på pressläktaren där förut blev lite förundran av placeringen, den var okej men lite annorlunda. Vi hade fotoackreditering också och det kändes proffsigt att man fick låna både hjälm och väst.

Pressfotograf Sundberg

Gick igenom bilderna som fotografen tagit och tänkte "-men vad har människan tagit kort på, vad är det där för gammal tant? men oops det var ju jag!" Uppvaknandet är ibland smärtsamt.

Pressläktaren 

Ja det var en smärtsam match på flera sätt. Att få en nyckelspelare skadad samt efterspelet till det. Förlusten var också oerhört jobbig. Jag brukar inte kritisera spelare och tänker inte göra det nu heller, men vi kan väl konstatera att vi förlorade på individuella misstag.

Under hemresan skrek jag ut min frustration och förbannade allt och alla men efter lite "flaxande och kraxande" som Mamma Mu skulle ha sagt så lugnade jag ner mig lite, men en viss irritation kvarstår dock.

Mest på hur man kan uttala sig om saker när man inte ens har varit närvarande. När man ser en människa blivit skadad och varit märkbart tagen av situatioen, och höra folk som inte ens har varit in närheten säger att han (och laget) fejkar då blir jag lite irriterad.

Nåja slutet gott allting gott skadan var inte så farlig och det tackar vi för. Hemresan gick bra, efter mitt lilla utbrott och vi var nästan hemma tidigare än vad vi brukar vara på en hemma match.

En liten tripp till Uppsala

Idag bär det av till Uppsala för en match mot Almtuna, men först ska det kalasas lite här hemma. Idagarna har vi ju både en tvååring och en fyraåring i familjen. Kalaset firas för barnbarnet Tilo som fyller 4 år på tisdag. Bruce som egentligen fyller idag, lördag, får vänta med sitt kalas till nästa helg. Vi ger oss iväg när det festas som mest och hoppas huset står kvar när vi kommer hem.

Det är en strålande vinterdag och det faller flingor så där fint, som det egentligen borde gjort på julafton. Men vi får glädjas åt snö, pulkaåkning och skidor nu i stället.När vi har åkt några mil så har det slutat snöa och solen skiner så där härligt emot oss.

Väl framme i Uppsala ser vi att det har hittat dit en hel del SSK fans också, det är rätt bra med "korta" bortamatcher ändå det gör att fler kommer och kan stödja även på bortaplan, kul. Vi tas emot av vår "Almtunavän" Victoria, som håller på Björklöven men bor i Uppsala, är hockeynörd så då måste man ju hitta ett hockeylag att hålla på där man bor. Hon sitter också i motståndarnas utvisningsbås under matcher och är båsdörrsöppnare.

Det är dramatiskt redan innan match i Metallåtervinningsarena idag. Sönderskjutet plexiglas mot SSK klacken och väldigt nära att träffa en viss herr Mistlur.

Vi sitter i presshytten idag och fick frågan från en annan suppoerter om det inte va lite tråkigt när man inte kunde leva sig in i matchen ordentligt. Ja både och kanske, det är definitivt bra för både hals och nerver att sitta där när man måste fokusera på sin uppgift, och blodtrycket mår nog lite bättre också. Sen ser man saker och ting ur ett annat perspektiv också eftersom man oftast sitter tillsammans med "motståndarskribenter".

Hemresan går lugnt tillväga med ett litet stopp på Donken i Uppsala. När vi kommer hem står huset kvar och katten har tröttnat på att vänta på att vi ska komma hem utan har gosat ner sig hos Tilo istället.

Ja i dagens match blev det lite bensinstopp för vårat kära SSK men det är bara att fylla upp tankarna till tisdag och matchen mot Västerås, väl mött då.

Mot Oskarshamn i snöglopp

Då var det dags att ge sig iväg till Oskarsham, ...och det snöar. Första snöresan i år men å andra sidan är det ju vinter så det vore väl konstigt om vi inte skulle få snöfall nån gång under denna säsong. Det var bara att skrapa bilen, packa in väskorna och lyssna på melodikrysset första delen av resan.

Det snöar ända till en bit nedanför Söderköping, sedan blir det regn och plusgrader. Vi stannar till för en fika Ringarum och stöter ihop med lite SSK folk. Vi fortsätter ner mot Oskarshamn där vi hinner in i centrum för en bit mat.

Vi sitter på pressläktaren idag och riggar datorn innan vi ger oss ut i arenan för att fota lite. Det är en stor SSK klack på plats och dom hörs vill jag lova. Vi träffar också på Mikaela som driver hockeybloggen http://div1hockey.se/, vi försökte få till en intervju med hennes sambo, men han var lite ledsen efter förlusten, så vi får väl göra ett nytt försök nån annan gång.

Matchen blev en nagelbitare trots ledning i första perioden, men slutet gott allting gott och glada spelare tackar den ditresta publiken.

Vi stannar kvar ett tag för lite intervjuer som finns på http://burskydd.blogspot.se/ och http://pucksnack.com/category/hockeyallsvenskan/ det var idel glada miner hos våra SSK spelare.

Hemfärden startar i ösregn men det övergår ganska snart i snöstorm och en väldigt lugn och långsam resa hem.

Väl hemma framåt småtimmarna så skrivs det färdigt både här och där och läser alla fina ord våra pojkar får på de sociala medier som bjuds sådant värmer i hjärtat. Till sist så bjuder vi på en segerdans. Väl mött nästa gång.

Äntligen..on the road again

Ja det var ju ett tag sen sist vi var på en resa. De senaste bortamatcherna har varit väldigt långväga, Haparanda, Umeå, Ängelholm och Karlskrona på grund av nytt jobb och andra anledningar harvi inte riktigt mäktat med dessa långresor. Tyvärr men det är bara att gilla läget och kämpa på. Idag kom vi i alla fall iväg, det var ju en E4 resa så det var ju bara att ställa in farthållaren och gasa. Vi kom ut till en bil som var lite nerfrostad så det var bara att skrapa rutor..

Det blir ett stopp på Sveriges bästa matställe Eat Aliano, som den här gången också har en alldeles förträfflig chokladfontän. Matkoma är som vanligt ett faktum.

Vi far vidare från strålande sol till regn och den tråkigaste körsträckan tillbringar vi med Marie Hallmans hockeypod avsnittet med Linus Fröberg och Sebastian Idoff. Det gjorde dena del av resan väldigt mycket lättare.
Framme i Ljungby har vi pressläktarplats i dag. På väg dit träffar vi Mistluren som också tagit sig dit, det dyker också upp några lokala SSK supportrar, sånt gillas.
Vi träffar också Sebastian Idoffs mormor, en av de häftigaste människor jag träffat. Det är alltid lika trevligt att ses, och inte behöver vi gå hungriga därifrån i dag heller. Matkoma nr 2 idag.
I andra periodpausen blir det ett annat kärt återseende , Jonte Nielsens föräldrar Rolf och Sussie. Det blir en trevlig pratstund och periodpausen går alldeles för fort.
Matchen blir väl inte riktigt vad vi har tänkt oss. Förlust med 5-2. Vi pratar med några av spelarna innan vi åker, det är nedstämda men ändå inte uppgivna. De vet vad de kan och tänker bevisa det också.
Hemresan startar med en poliskontroll men Björn är nykter och vi får fortsätta..
 Det är mycket tankar som snurrar i huvudet på vägen hem. Sist i HA , hur kunde det hända? Vad kan vi supportrar göra för att hjälpa till att lyfta laget? Tror fortfarande på att det rätta är att stötta och supporta och det tänker vi stå fast vid.
På väg hem så får vi läsa om en aktion igångsatt av några "supportrar" de tänker vänta in spelarbussen för att "ställa spelarna mot väggen och att de ska förklara varför de gått så dåligt". Men hallå vilken ände utav kroppen tänker man med? Tror man på fullt allvar att spelarna är bekväma i den här situationen? Har man någon form av empati eller ens kunskap om hur idrottspsykologi fungerar? Eller har man nån sorts kunskap om nånting överhuvudtaget?
Förstår man att det är negativ publicitet för SSK? Vem vill spela i ett lag där man kan bli utsatt för sådana saker från fansen och där man faktiskt inte är trygg på väg till och från jobbet utan behöver polisbevakning vid sin arbetsplats? Vem betalar den polisnotan förresten?
Allt detta som gjorde mig så himla arg bidrog nog till den feber som fortfarande håller i sig 7 dagar efteråt. På nåt sätt kommer det att komma någon "motaktion" från oss som tror på killarna och är där och stöttar oavsett. Vet inte riktigt hur än bara.
Det här blogginlägget har tagit tid att skriva på grund av sjukdom. Det har hänt en del på det nya året, ny headcoach, vinst mot BIK med 3-0 och tipsvinst till mig. God fortsättning på det nya året alla. Avslutar med kloka Nalle Phu.