Årets sista resa

Så blev det då dags för detta års sista resa, lite fjärilar i magen för just datumet och motståndet. Nåväl vi börjar morgonen med att åka och lämna näst äldsta sonen med sambo och barn i Järna och Södertälje. Lite sega var vi dock efter torsdagens middag med tillhörande spelkväll.

Färden styrdes sedan mot första stopp som i vanlig ordning var Mjölby och Eat Alliano. I rondellen där, som alla andra dagar på året är Sveriges fulaste, blir till jul världens sötaste rondell.

Nåväl, denna gång blev jag lite besviken på Eat Alliano, av olika anledningar kan jag inte äta så mycket just nu och frågade om man bara kunde välja en rätt, såg nämligen att det fanns på "drive in". Men se nehej det kunde man inte utom just i driven, så det blev bara mat till Björn, jag vägrade 😠

Det blev i stället en liten pasta sallad vid Östgötaporten. 

Det blev ett litet stopp i Jönköping också för att tanka.

Väl framme i Ljungby och Best Western Hotell checkade vi och tänkte ta en liten powernap. Då våra SSK vänner Per och Anneth också var på samma hotell så bestämde vi sedan att äta tillsammans innan match. Det blev Sibylla som ligger bredvid Hotellet, då vi vägra äta på Donken.

Näväl vi ger oss av ut till Arenan och eftersom både jag och Björn har ackreditering och Per också som fotograf åt SSK så ställer vi oss i luckan för att få våra biljetter. Det visar sig att Anneth också fått biljett så "gubbarna" fotar och Anneth och jag sitter vid datorerna.

Matchen tror jag vi glömmer, men jag kan väl säga så här att möta Troja i Ljungby den 29/12 är väl inte riktigt SSK:s grej. Nåja vi fick i alla fall umgås en liten stund med familjen Nielsen

Ja ja vi avslutade i alla fall på vårat hotellrum tillsammans med vår kompis Harry., och några andra kompisar, tittandes på utematchen i JVM mellan USA och Kanada. Det blev rätt sent innan vi kom i säng, och trots det usla resultatet och att vi var rätt deppiga så glömde vi det för en stund och hade rätt trevligt ändå.

Vi fick trots allt en rätt god natts sömn och strålade samman med Eliassons till frukost. En långfrukost blev det med mycket hockeyprat innan vi styrde kosan hemåt.

Hemresan gav prov på varierande upplevelser men det mest dramatiska var dock när vi höll på att bli utprejade av en buss, tur att Björn var snabb i foten och att det inte var halt för då vet jag inte vad som hade hänt. En ilsken Sundbergska kollade direkt regnr och vilket bussbolag det var och författade ett ilsket mail till berörda, ska bli intressant att se om jag får nåt svar.

Ja som sagt detta var årets sista resa som slutade litegrann i moll, men det stundar snart en ny resa norröver och förhoppningsvis har både vi och laget repat oss lite och det blir sköna poäng på norrlandsturnén.

Som sig bör kommer också en liten årssammanfattning snart, vi har ju trots allt gjort en sommarhockeyresa värd att minnas.

SÅ TILL ER ALLA FRÅN SUNDBERGARNA
ETT RIKTIGT GOTT NYTT (HOCKEY)ÅR

Första "riktiga" bortaresan #Tingsrydaway

Då var det dags för den första bortaresan med övernattning. Vi har varit på bortamatcher men det har varit nära och vi har åkt hem. Vi har också valt att ligga lite lågt med resor innan årsskiftet då det har gått en del semesterdagar till andra aktiviteter detta år.

Som sagt vi ger oss i väg till Tingsryd med övernattning på vårat vanliga ställe hos Eva i Knällsberg.
Som sig bör så blir det lunch/middag på Eat Alliano i Mjölby, det får man bara inte missa.
Vi kommer ner till Kvarnen ca 1,5 timme före nedsläpp och vi hinner med lite hockeyprat innan vi åker in till hallen.

Vi blir som vanligt väl mottagna på pressläktaren, en av de trevligaste att komma till trots att det skulle behövas lite materiell upprustning, men pressvärd och människor runtomkring är alltid lika trevliga.
Vi går ner och ställer oss nära sargen för att kolla värmningen, det smäller till ovanför huvudet i plexit och jag ser nåt ramla ner precis framför ögonen och hamnar på foten "aj". Jag ser i ögonvrån en av våra egna spelare kolla på oss och nickar "-ja det gick bra". Nu har vi ju redan en TAIF-puck men denna hamnade i min ficka, en lyckoamulett kanske 😉

Och visst gick det bra om det berodde på min lyckoamulett, eller på att vi är jäkligt bra just nu, får väl ligga i betraktarens ögon.

Lite bilder från matchen

Det blev en lång frukost på lördagsmorgonen med mycket hockeyprat, och annat prat också. Det är alltid lika trevligt att vara där och innan vi åker är vi redan inbokade till nästa match nån gång i februari.

 Bilder från Kvarnen ett rogivande och trevligt ställe 

På vägen hem provar vi ett nytt matställe längs med Vättern, det serverade husmanskost och var helt okej faktiskt.

Innan vi styr kosan hem mot Strängnäs med 3 poäng i bagaget så stannar vi till i Södertälje och kyrkogården där vi tänder ljus och planterar på Björns pappas grav. Det är oerhört stämningsfullt och mycket folk som är ute i samma ärende. Vi träffar på en materialare tom.

Väl mött till nästa gång som troligtvis tar ett tag innan det blir övernattningsresa igen

Sheffieldaway del 4-Hemluffningen

Då var det alltså dags att bege sig hemåt med tåg. Färdplanen var väl inte riktigt klar, vi hade tanke på att åka Paris från Calais men det visade sig vara svårt att få biljetter dit.

Nåväl efter en alldeles fantastisk båtresa från Dover med solsken och lite soldis en god middag, fish and chips, det måste man ju äta i England har jag hört, så landar vi runt 17 tiden i Calais.

Vi står på terminalen och har absolut ingen aning om hur vi ska ta oss till det B&B som vi bokat. Vi försöker rådfråga informationspersonalen, de förstår nästan ingen engelska och vi är rätt kassa på franska. Till slut så förstår de att vi vill ha en taxi och beställer det till oss.
Vi kommer fram till rätt adress och där pratar faktiskt personalen förstålig engelska i alla fall. Vi är rätt trötta efter dagens intensiva resande som började med bilfärd från Sheffield till Dover. Vi bestämmer oss för att vila lite innan vi går och ser om vi kan få i oss lite kvällsmat. Vaknar 3 timmar senare, tittar på varandra "-orkar vi ge oss ut och äta ?" Svaret blir nej och vi somnar om.

Vi vaknar med ett ryck ca 04.00 och tror att kriget kommit. Det skådespel som utspelar sig utanför fönstret är nog ett av det häftigaste åskväder jag varit med om. Det blixtrar och dånar från alla håll och regnet fullkomligen vräker ner.

Somnar dock om en stund när det värsta åskvädret drar bort. Det blir tidig frukost eftersom vi inte riktigt vet om vi ska turista i Calais eller om vi ska åka vidare till ???? Det där med turista kan vi ju glömma efter som det är, typ, skyfall utomhus. Vi beställer en taxi som tar oss till stationen.
När vi åker till stationen så får vi ändå se en del av Calais och det är en vacker stad. I närheten av stationen ligger stadshuset en vacker byggnad som vi ser från taxin. Jag som alltid har kameran beredd försöker ta bild genom fönstret. Taxichauffören uppmärksammar det. saktar och drar ner rutan så jag kan få fina bilder. Vi får några timmar på oss innan tåget ska gå  och vi går en sväng i närheten av stationen. Vi hittar en park där det ligger ett krigsmuseum (som tyvärr inte är öppet) det visar sig vara en kvarleva från Andra Världskriget, och ingången var just i den parken för att den inte skulle synas från luften. Vi hinner också med lite fotografering vid stadshuset samt ett besök på ett litet café.

 Nån sorts stadshus, tror jag

 Ett museum från andra världskriget som tyvärr var stängt

 När det regnar får man smita in på ett fik

Parken utanför stadshuset

Vi har fortfarande inte bestämt var vi ska men efter att ha tittat på tidtabellen så beslutar vi oss för Bryssel för där kan vi ta oss till Rostock där bilen står på ett smidigt sätt.

Väl framme i Bryssel så tar vi in på det hotell vi bodde på innan Englandsresan, det kändes enklast så. Nu har både kläder och accessoarer börjat tagit slut så vi beger oss ut i köpcentret i stationen för att inhandla lite. Det visar sig inte vara så lätt när man går i affärer i t-shirt och jeans. I en av de "finare" affärerna hårdbevakas vi av fisförnäma expediter, så vi går därifrån och går och sätter oss vid ett trevligt ölhak och tar oss varsin pilsner istället. Det blir en trevlig avslutning på vår Brysselvistelse.

Två av de goda sorter vi provade i Bryssel

Onsdag morgon börjar vi vår längsta tågresa som ska ta oss ändå till Rostock. Vi bokar ett hotell precis vid stationen. Vi byter tåg i Köln och hinner turista där i 20 minuter, hinner ut och fota KölnerDom i alla fall.

Det är en alldeles fantastisk kväll med strålande sol när vi kommer fram till Rostock, ja man tror faktiskt att man är mycket längre söderut. Vi hittar en grekisk restaurang intill stationen där vi efter lite springande fram och tillbaka( där Björn trodde jag kommit bort 😂😂😂) letandes efter en bankomat, äter vi en helt superb måltid i solskenet. Som avslutning blir vi bjudna på varsin shot av servitören, som pratar svenska. Ja eller han pratar mer än han förstår. Vi beger oss ut på en promenad i Rostock, en väkdigt vacker stad.

Vi hittar ett köpcenter och kan inhandla de saker som tagit slut, nu blir vi istället väldigt väl bemötta, även i finare butiker.
Efter en god natts sömn och en god frukost så blir det taxi ut till flygplatsen och bilen. Många frågor på vägen dit snurrar i huvudet. Står den kvar? är den hel? Finns det nån soppa kvar? och framför allt, startar den? Jo då alla frågetecken rätas ut och vi påbörjar bilfärden hemåt. Vi har planerat in ett stopp i Flensburg för att proviantera lite, vi följer vår GPS som visar oss in i staden och vi hittar en butik vid namn Calles. Den känns inte så stor som folk har berättat men utbudet är det inget fel på. Vi fyller bilen och ger oss iväg. När vi kommer fram till gränsen så ser vi att vi har åkt till "fel" Calles, men men vi fick ihop en hel del ändå.
Gränsen till Danmark är inte särskilt hårdbevakad(det var svårare att ta sig in i England), vi viftar lite med våra pass och får passera.

 Stora Bältbron

Dagens mål och den sista övernattningen är Köpenhamn, vi ska sova över hos Emelie och Andreas. Vi hittar fram till rätt adress, kör bara fel 1 gång. I Köpenhamn är cyklisterna farligare än bilisterna, vi håller på att bli påkörda ett flertal tillfällen men klarar oss. När vi kommer fram blir vi bjudna på en god middag med efterrätt och andra tillbehör.
Emelie har vi känt sedan hon var nyfödd och vi har hunnit med att vara kolleger också några somrar när vi arbetat på lägerverksamhet. Emelia (och hennes syster Evelina, har alltid haft och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta) Andreas, Emelies sambo är första gången vi träffar, men jag hoppas inte den sista.  Det blir mycket prat och minnen, och det är inte så svårt att förstå danska, egentligen. Vi ska alla upp tidigt på fredagen, Emelie och Andreas till jobb och vi ska styra kosan hemåt, så det blir tidig sängång.

I Emelie och Andreas lägenhet

Fredag morgon startar vi alltså resan hem, Emelie som jobbar i Malmö, åker med oss och vad händer då, jo vi får visa pass vid gränsen något som inte hänt Emelie på väldigt länge säger hon.
Resan börjar lida mot sitt slut och vi stannar endast för lunch på Eat Aliano i Mjölby. Sen är det raka spåret hem. Lasta ur och sedan bege sig till Scaniarinken för SSK:s första hemmamatch för säsongen.
Vi trodde inte vi skulle hinna, men med god planering och lite flax så hann vi.

Hemma efter 14 dagar på luffen

Hur sammanfattar man en sån här resa egentligen?? Ja det tar nog ett tag att smälta att vi faktiskt har varit med om detta äventyr och det finns många fantastiska minnen som man kan leva länge på.

Sheffield away del 3- Englandshelgen

Nu har vi kommit fram till helgen som är det egentliga målet för den här resan. Matcherna mot Sheffield Steelers i Sheffield. Att vi skulle ta oss dit var en självklarhet. När vi fick vetskap om matcherna så beställde vi tid för pass eftersom det inte varit något som behövts i det Sundbergska hemmet förut, då de tidigare resorna hållit sig inom Sverige.  Frågan var bara hur vi skulle ta oss dit? Eftersom Björn vägrar flyga med mig sen jag vred hans finger ur led så blev det då istället detta äventyr, med tågluffning genom Europa.

Nåväl det har väl gått rätt skapligt hittills utan några större missöden(se del 1 och 2). Att sedan ta sig till England utan att ha beställt biljetter i förtid visade sig inte vara så lätt.

 På Englandsterminalen i Bryssel

Hotellet i Dunford

Nåja vi kom iväg sent fredagskväll och fram till Hotellet i Dunford. Sedan började den spännande resan till Sheffield. Vi hade förmånen att få åka bil med Per och Anette som hade väntat in oss Dunford.

Pusselstuvning i bilen

Att åka femfiligt på "fel" sida när det kommer bilar från fel sida och ska ut på motorvägen, phu säger jag bara. Nåja med 3 kartläsare i bilen så borde det ju kunna funka, eller inte!! Det gick ju skapligt ända till vi skulle svänga av mot Sheffield, då hamnade vi lite off skulle man väl kunna säga, fast å andra sidan hade vi ju inte fått se lite av Englands landsbygd annars.
Under tiden vi åkte så skulle jag se våran bokning till hotellet, eftersom jag hade blivit tvungen att ta bort en dag. Vi anlände ju till England en dag senare än beräknat. Jag hade börjat ana lite oråd redan på fredagskvällen när jag fick mail "hur var din inceckning på Sheffield Metropolitan" Jag hade ju som sagt bokat via en bokningssidan och varit in och gjort en ändring, jag var helt övertygad om att ändringen gått igenom. Under vår bilresa till Sheffield försökte jag komma i kontakt med hotellet via mail. Fick också ett svar att vi inte fanns inbokade dvs hela bokningen hade blivit avbokad, tydligen. Det följde nu 1 timme av panik innan vi var framme i Sheffield.
Framme vid hotellet började personalen leta efter min bokning på dagen innan, de hittade inte någon annulerad bokning heller, jag (bara jag) blev mer och mer desperat. Jag kunde ju bara visa upp den 3 dagars bokning jag hade och där stod det på svenska. Min engelska blev vid tillfället mer obefintlig än den varit förut. Nåväl det löste sig till slut med hjälp av alldeles förträfflig personal i receptionen som övertygade mig om att sådana här problem hade de fått lösa förut. Vi fick ett hotellrum på 8:e våningen "buisness class" och med fin utsikt över staden. Rummet verkade nyrenoverat och innehöll både fläkt, sparkling water och tofflor.

Nåväl en liten vandring i staden hann vi med, åt på första bästa ställe, som blev ett pizza hut, men det kändes ändå något exklusivare än de man ätit vid hemma i Sverige.Tillbaka till hotellet och vi beställde en taxi som skulle ta oss till arenan.
Det är nu äventyret börjar kan man säga. Vi beger oss upp till rummet för att hämta fotoutrustning mm.
När vi kliver in i hissen så går inte dörrarna igen utan det "hackar" liksom flera gånger. Till slut går dom igen och vi trycker på 3:an som är Per och Anettes våning och 8:an som är våran. När vi är nästan uppe på 3:an rycker hissen till och stannar, det står 3 på displayen så vi väntar på att dörrarna ska öppnas. Det gör dom inte istället hoppar hissen till och åker ner en bit.
Vi trycker på dörröppningsknappen, inget händer, vi (Björn) dutttrycker på nödsignalen så det plingar till några gånger. Hissen hoppar till och åker ner en bit till. Nu börjar paniken och jag tror på allvar att vi kommer att dö i hissen. Luften börjar också ta slut och temperaturen stiger.
Vi hittar till slut en telefon bakom en lucka och ringer till receptionen. Jag håller i luren och på en svengelska får jag fram att vi sitter fast i hissen. Jag avslutar i desperation samtalet "-hurry please hurry"(vilket i min värld betyder skynda på). Mina "kamrater" vill få det till att jag ropade på Harry, vilket gjorde att det tog lång tid innan någon kom till våran undsättning, de måste hitta en "Harry".
Vi hör sedan att det kommer folk utanför hissen (ah brandmän, tänker i alla fall hälften av oss).
Det slamras och pratas och SKRATTAS vilket gör mig något irriterad.
Sen kommer nästa skräckscenario i mitt huvud. "- När de öppnar dörrarna så vi ska klättra ut så kommer hissen att åka ner och jag blir avklippt på mitten"
Nåja efter 15 långa minuter så öppnas dörrarna vi är ca 3 cm från våningsplan 3, så jag först, kastar mig ut och sätter mig mot väggen, och pustar ut. Jag tror männen säger att vi kan ta den andra hissen, men nehej du inget mer hissåka för mig inte. Det är 125 trappsteg från receptionen upp till vårat våningsplan kan jag berätta. Där fick vi för att vi blev "uppgraderade".

Nåväl något försenade "gick" vi sen ner för att ta taxin. Kan ju inte påstå att det blev något lugnare nu, tror våran taxichaufför tog sitt körkort på Silverstone eller nån annan formel 1 bana i närheten. Jag blundade ett antal gånger. Tillbaka till hotellet tog vi spårvagn. Vi hängde på några andra SSK:are som hade koll på hur man gjorde.

Just själva matchen och det som hände runtomkring på lördagen hade jag inte så stor koll på då jag fortfarande var lite skakig.
Väl tillbaka till hotellet blev det en öl i baren och vi hann också med en pratstund med Jonas Westerling som också bodde där, för tillfället.

Söndagen bjöd på strålande solsken så efter frukost blev det lite promenerande och fotograferande i staden. Vi hittade också ett trevligt fik där vi tillbringade någon timma.

Dags att ge sig iväg till arenan igen, upp 125 trappsteg och ner igen, sedan tog vi spårvagnen. Vi hade hittat ett stort köpcenter inte så långt från arenan, det måste vi prova tänkte vi. Vi tog oss dit, skulle äta och shoppa. Tittade på klockan, oops det blir bara mat inte shopping.
Tillbaka en bit med spårvagn och en lite promenad till arenan. Idag kunde man ta in lite mer utav atmosfären och arrangemanget runtomkring. Kan väl ju konstatera att det var lite annorlunda än hemma. Här verkar showen och arrangemanget vara viktigare än själva spelet. Det var dock en väldigt gästvänlig stämning och vi blev alla väl mottagna.

Sheffield Arena

Sista kvällen i Sheffield firade vi lugnt med varsin öl i baren. Måndag morgon var det tidig uppgång för att åka med Per och Anette till Dover för att ta färjan över till Calais.

Vi kom iväg som beräknat,meeen utefter vägen stötte vi på en hel del hinder och långa köer pga av trafikolyckor, som mest stod det nästan still i 45 minuter. Det var den marginal vi hade räknat med för att hinna med färjorna. Per och Anette skulle åka till Dunkirk och vi till Calais. Vi hann med minsta möjliga marginal checka in och på våra respektive färjor. Avslutningen i England blev fish and chips på båten och överresan en lugn och fin upplevelse i strålande solsken.

 På båten

 Calais

 Piren i Calais

Hamninloppet

Här kommer lite mera bilder från söndagspromenaden i Sheffield

Ja sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en trevlig helg i England, mycket prat och skratt med nya och gamla vänner. Det hände väl en hel del grejer men citerar ett gammalt ordspråk

 "Whats happen in Sheffield, stays in Sheffield", typ. 😊

To be continued