En resa till Västerås, hemresa i ilska och frustration

I tisdags bar det iväg till Västerås och känslan i kroppen var god, ja dt fanns ju ett litet orosmoln men inte så stort.Vi blir lite sena iväg men vi har plats på pressläktaren idag så vi är inte så stressade ändå. Vi har ju aldrig varit på pressläktaren där förut blev lite förundran av placeringen, den var okej men lite annorlunda. Vi hade fotoackreditering också och det kändes proffsigt att man fick låna både hjälm och väst.

Pressfotograf Sundberg

Gick igenom bilderna som fotografen tagit och tänkte "-men vad har människan tagit kort på, vad är det där för gammal tant? men oops det var ju jag!" Uppvaknandet är ibland smärtsamt.

Pressläktaren 

Ja det var en smärtsam match på flera sätt. Att få en nyckelspelare skadad samt efterspelet till det. Förlusten var också oerhört jobbig. Jag brukar inte kritisera spelare och tänker inte göra det nu heller, men vi kan väl konstatera att vi förlorade på individuella misstag.

Under hemresan skrek jag ut min frustration och förbannade allt och alla men efter lite "flaxande och kraxande" som Mamma Mu skulle ha sagt så lugnade jag ner mig lite, men en viss irritation kvarstår dock.

Mest på hur man kan uttala sig om saker när man inte ens har varit närvarande. När man ser en människa blivit skadad och varit märkbart tagen av situatioen, och höra folk som inte ens har varit in närheten säger att han (och laget) fejkar då blir jag lite irriterad.

Nåja slutet gott allting gott skadan var inte så farlig och det tackar vi för. Hemresan gick bra, efter mitt lilla utbrott och vi var nästan hemma tidigare än vad vi brukar vara på en hemma match.