Två bortaresor och lika många poäng -Troja och Västervik

Under onsdagen den 2/3  begav vi oss ner till Ljungby för returmötet mot Troja. Först lite sjukgymnastik för en ond rygg och höft. Det är strålande sol och bra körväder. Det blir ett litet stopp och energipåfyllning vid Östgötaporten. När vi passerar Vättern är solen på väg och det är vackert, nästan så man får lite vårkänslor.

Framme vid Ljungbys nybyggda arena blir vi mottagna av funktionärer som följer oss till pressläktaren. Min första fråga är ”-Var är chokladhjulet ?” Det var lite pittoreskt när man kom dit och man kunde gå och spela på chokladhjul i pausen J. ”-Det har vi tagit bort blev svaret, men vem vet det kanske återkommer”

En mycket fin arena med bra service, det där är nog ett lyft för Ljungby. Vi fick eget rum att sitta i, fast jag hade nog hellre suttit ute på pressläktaren, så man fick ta del av ljudet lite bättre, men det här gick alldeles utmärkt det med. Möjligheten för fotograf var också alldeles utmärkta och bra samarbete mellan de fotografer som var på plats.

Trevligt arrangerat också med presskonferens efter match, det har inte ens vi på hemmaplan J.

Som sagt väldigt bra service och när vi åkte hem fick vi med oss en välfylld termos kaffe så vi skulle orka köra hem.

Meeen, det var två saker jag missade

1: Träffa familjen Nielsen som precis hann åka innan vi hann ner i spelargången

2: Ta den däringa ”Trucken” i örat för hans uttalande på deras spelarpresentation i somras ;-)

Men vem vet vi kanske får stöta på varandra fler gånger den här säsongen?

UFOn i skogen in the middle of nowhere

___________________________

Så var det dags att bege sig till Västervik för seriefinal. Det är rätt grådisigt och skitigt åkaväder men humöret är på topp om än något nervös. Det tar ju inte så lång tid att ta sig till Västervik så vi hinner bara med en kaffepaus och det i Ringarum som vanligt. På väg tillbaka till bilen ser vi ”snyggbussen” fara förbi.

När vi kommer lite närmare börjar det låta konstigt om bilen och Björn fick ut och kolla under bilen. Det gick inte sedan att köra så fort men framåt går det.

Vi fortsätter ner mot Västervik och intar uppladdningsmåltiden på en pizzeria i Västervik innan vi ger oss i väg till hallen. 

En hall som vi börjar bli bekanta med det är tredje gången nu på ett år.

Vi installerar oss på presshyllan där det är lite annat folk än oss också. Det börjar med att vi får leta efter förlängningssladd, eller rättare sagt skickade någon annan att göra, sedan skulle vi installera internet och den lappen skulle ligga i kuvertet vi fick, det gjorde det inte så nu blev det ut och jaga funktionär igen. Sen skulle Björn ner och fota, det gick inge bra för det fick han inte”han stog i vägen” varför ge fotoackreditering om man inte har något att erbjuda L. Ut och jaga funktionär igen som sa ”-att det fick man visst, stå där om man hade ackreditering” Två stycken något tjuriga funktionärer var hans sällskap under matchen.

Det börjar bra när Västervik, kommer in till sitt intro kastar några ljushuvuden in SSKflaggor på isen, inte så smart kanske, det finns ju en skaderisk om något fastnar i isen. Och när det sedan blir ceremoni så skriker klacken, så man inte hör något alls vad som sägs, kanske inte helt genomtänkt det heller.

Bortsett från det höll våra supportrar igång och försökte stötta laget så gott det gick, tyvärr så blev det tystare och tystare, fullt förståeligt, ju fler mål som trillade in i baken. En stor eloge dock för det engagemang som våra supportrar visar.

Så det där med matchen stryker vi ett sträck över.

Nu till hemresan, den hade ju kunnat vara roligare, både resultatmässigt och fordonsmässigt. Det går inte att köra fortare än 60 km/tim och utan radio eftersom vi var tvungna att höra så det inte började låta mer.

Vi gav oss iväg ett bra stund innan spelarbussen men det tog inte lång tid innan de var ifatt, och förlåt Tommy för att ni fick ligga bakom oss en stund innan det blev två+ett väg.

Vi var tvungna att stanna och handla i Söderköping som hade ett ICA som var öppet länge på kvällen. Vi var tvungna att få nåt i oss där också så det blev ölkorv, mackor och kaffe.

Att köra sakta är ju inte så alltid populärt så man fick ju lite helljus i backspegeln, men några hastiga inbromsningar rådde bot på det.

Inget ont som inte har nåt gott med sig, vi slapp Mello eftersom vi inte var hemma förrän ca 22.00 och då blev vi överfallna av två hungriga katter.

Trötta och griniga blev det natt runt midnatt

ps. noga efterforskningar under söndagen visade sig att ett hjul satt lite löst ds

Over and out för nu