Det har varit en resa genom 52 omgångar som bjudit på en
ibland hissnande resa med höga berg och djupa dalar. Och precis när man trodde
att resan för den här säsongen var över så fortsätter den i 5 matcher till.
Vi har varit med på flera resor men också tyvärr missat
flera på grund av sjukdom och diverse andra orsaker, tiden och livet har inte
riktigt räckt till för 100% engagemang på plats kan man säga.
Engagemanget har dock varit mer än 100% även om det ”bara”
varit från TVsoffan. Vi har dock varit på några långresor som gett oss
oförglömliga minnen.
Två "stelfrusna" gubbar i kallt Umeå
Nu börjar en ny fas denna säsong ett gäng matcher där man
förhoppningsvis kan vara helt avslappnad. Visst, vinst vill man ju alltid ha men det känns
inte så panikartat och ångestfyllt som det gjort tidigare under säsong.
Innan avfärd mot Oskarshamn
Den första resan detta bonusresande går till Oskarshamn, där
har vi inte varit under ”ordinarie” serie, bara det känns som en bonus.
Det flaggades för mycket olyckor längs E4 så valde den gamla
tråkvägen 55:an där vi var tvungna att passera Flen .
Det blev ett stopp,såklart, på favboritmatstället Vi&Ni
i Söderköping. Mellan Västervik och Oskarshamn råkade vi ”halka” in på
Godishuset, men ska man sedan köra hem mitt i natten behöver man fylla på med
sockerkickar.
Ska försöka mig på en lite känslosummering av den senaste tiden. Det blir inte lätt för det har varit en berg-och dalbaneresa.
I söndags hade vi hockeymanifestation och vi kom från en förlust nere i Västervik (fredag 2/3), ett Västervik som nu får kvala för att hålla sig kvar i HA. Glåporden och sågningarna var många på sociala medel och många ansåg att SSK inte var värt att fortsätta spela och att alla skulle avgå. Jag försökte se det så som att Västervik spelade för sin överlevnad och vi, vi var ju redan klara för HA 18/19, bara det en bedrift(i mina ögon) efter den bedrövliga inledning i serien med 6 raka förluster.
I söndags var det som sagt årets Hockeymanifestation med skapligt med folk och med ett fantastiskt Tifo från en alldeles fantastiskt tifogrupp. Matchen blev inte lika fantastisk, ett katastrofalt bottennapp med 2-8 i baken. Sågningarna var denna gång ännu värre och även personangreppen, för min del försöker jag skilja på person och prestation, för jag vet att INGEN VILL förlora eller gör det valet när man är ute på isen.
I onsdags var det då dags för säsongens sista match (för vi är ju så klappkassa att vi inte är värda att fortsätta spela: OBS; ironi). Det var dålig tillströmning på folk, många hade deklarerat att de
"-minsann aldrig skulle lägga en krona till på denna usla förening".
De gick miste om nånting kan jag meddela. Vi hade fortfarande chansen till att förlänga serien dock var vi beroende av andra resultat. Den sista perioden var plåga en känsloresa mellan skratt,gråt och skrattblandade tårar. Vi gjorde vad vi kunde och ledde med 3-1 när publiken i slutsekunderna, och även vi på pressläktaren, blev medvetna om att Tingsryd tagit ledningen mot Modo. Det jubel som då bröt ut var öronbedövande och kan nästan bara jämföras med två andra tillfällen de senaste säsongerna.
Helst plötsligt så ändrades tonen på sociala medier (av samma personer som helt tagit avstånd från SSK den senaste tiden), vi har helt plötsligt i stort sett klara för SHL.
Ja lyckan var enorm, tror till och med jag klämde fram en liten tår. Resan fortsätter en tag till. Personligen försöker jag se det precis så, en bonusresa tillsammans med människor jag tycker om, bryr mig om, och beundrar, att få förlänga säsongen och få ännu mera minnen att glädjas åt, eller försöka glömma 😉
Den första matchen blev ju inte resultatmässigt det vi hade hoppats på men, som sagt vi får flera tillfällen och än är inte denna bonusresa slut.
Over and out för denna gång och kom ihåg att resan fortsätter i Templet på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar