Klocka 08.44 går tåget från metropolen Flen och vi är beredda med resväska, dator och annan utrustning som vi behöver inför dagens uppgift.
Det blir tågbyte i Linköping, oops glömde visst att fota men det kanske inte gör nåt. Nä skämt åsido levde 2,5 år i Linköping under min studietid (för inte alltför länge sedan)och trivdes faktiskt rätt bra, men man höll sig mest på universitetet. När man inte var och kollade på hockey för 50 kr matchen. Var med på den matchen då SSK vann i sudden i femte perioden, var ganska ensam om att jubla på studentläktaren, sen sprang jag fort som faaaan.
Vad är en tågresa utan lite medhavd matsäck. Vi har just ätit varsin god vegetarisk/köttfärswrap och kaffe på det. Nu klarare man sig säkert fram till Malmö.
Det blir en resa som går ganska fort eftersom jag underhåller mig med fb Twitter och bok på Ipaden och så lite bloggande förstås. Björn är så underhållande eftersom han sover!!!!! Väl framme i Malmö går vi till hotellet, som är ett rockhotell!!!. Hotellet ligger precis vid stationen. Det är nog det minsta rum vi bott i men fasiken det tuffaste.
"Ziga" är med som moraliskt stöd
Väl ute vid Hyllie där Malmö arena ligger hinner vi in en lite stund på Emporia, jippiiie.Vi går via presséntren och hamnar i Malmö arenas katakomber, och invisad i pressrummet där det bjuds på kaffe och macka. Fast vi hittar rätt bra den här gången och beger oss upp till pressläktaren. Vi träffar på
" blogglegenden" Mr Madhawk och har givande hockeydiskussioner. Matchen var ingen höjdare men man börjar vänja sig, men jag kommer aldrig att sluta hoppas och tror fortfarande att det här kommer att vända.
Tillbaka på hotellet skriver jag färdigt matchreferat och läser igenom Twitter och Facebookflödet. Bestämmer mig för att jag inte ska skriva något i ilska och affekt, det håller jag väl inte riktigt kan erkännas.
Nu får det vara nog-min version
Läste också ett inlägg med namnet "nu får det vara nog" och precis så känner jag också. "nu får det vara nog" med allt tjafs och hackande. Om man nu vet precis vad som är fel och varför. Hur kommer det sig då att man hellre ältar att det är fel, dåligt, skämmigt mm ISTÄLLET FÖR ATT berätta HUR man ska göra för att det ska bli rätt. Och då samtidigt ta med i beaktning vad man faktiskt har för förutsättningar. Efter att ha läst flera inlägg på sociala medier så undrar jag ibland vad folk tänker "och vad man får allt ifrån"? Tror verkligen folk på fullt allvar att spelare och ledare inte VILL göra sitt bästa för att laget ska segra och klättra i tabellen? Uttalanden såsom "-spelarna försöker inte ens prestera" och "-det finns ingen stolthet hos spelarna" och ännu värre "- ja då blir det att rikta in sig på lokalderbyn mot Åker nästa säsong" var leder dessa. Jag anser att detta är värre hån mot våra spelare/ledare som faktiskt kämpar, än att man har åsikter om en tränare i högsta serien och hans utspel. Fast att håna någon överhuvudtaget tycker jag är väldigt, väldigt lågt. Jag säger det igen "nu får det var nog " på hån och gliringar. Allt är inte svart eller vitt, det jag tror just nu, är att alla runt laget behöver arbetsro och att allt som görs inte behöver redovisas. Om man nu prompt "måste få veta" så får man väl ta kontakt med vederbörande och får man då till svar "att man är medveten om situationen och arbetar på den" så är ju faktiskt det också ett svar. Det här är några tankar under rådande omständigheter, tror jag stannar där, man ska inte skriva när man är i affekt, egentligen.
Det där var en liten utvikning. Nu till dag två och hemresan
Soluppgång och uppgången sol över Malmö
Vaknar upp till en vacker soluppgång över Malmö. Rummet vi bor på är lite speciellt så man ligger i höjd med fönsterbrädan liksom så det är bara att glutta på gardinen lite.
Det blir lite sovmorgon och en natt utan en bråkig katt som prompt ska väcka en 03.00. Har faktiskt sovit 8 timmar i sträck inatt. Utsövd går vi ner till frukosten, och vilken frukostbuffé nästan i klass med Globen under hockeyVM. Kan man få matkoma utav frukosten? Ja det kan man, har fått det idag. Vi gör iordning mackor som vi tar med så vi har matsäck på tåget. Fyller på kaffetermosen också. Hotellet vi bor på är rätt häftigt och fyllt med en massa udda detaljer. Frukostmatsalen tex verkar vara en utbyggnad på huset där man bevarat fasaden och sedan bara byggt på utsidan liksom. Ja här bor jag gärna igen.
Hemresan ägnas åt "arbete" med diverse skrivande för olika sidor, mycket läsande och många "irriterande" tankar som jag lyckas stoppa innan de får luft i sociala medier, ja kanske inte alla dock. En tågresa genom Sverige efter mörkrets inbrott kan också vara intressant, eller kanske inte man ser ju inte så mycket :‐). I Norrköping står vår "privatchaufför" Erik och väntar och tar oss de sista milen hem efter en händelserik helg.
Det här var min 99 SSK match i svit och här tar det stopp, sorgligt men sant. Men 99 är ju också en bra siffra. Det har varit 99 händelserika matcher och en härlig resa. Den härliga resan fortsätter men vi börjar om från början igen. Matchen mot Björklöven blir min första TV SSK match, men den går väl inte ens på tv förstås. :-( Det är kanske det numret jag ska ha på min matchtröja? Ja då är det Gretzky och jag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar