Blir upphämtad i Strängnäs av "tjejerna från Södertälje" så nu är vi 4 tjejer i bilen. Två i lagom ålder och två lite yngre.
Det är inte världens bästa väder, ja det till och med ösregnar en bit, men det har ju varit bra "spelväder" för SSK. Så vi kör på det i dag med.
Vi stannar för en bit mat vid Tönnebro mellan Gävle och Söderhamn, ett alldeles utomordentligt matställe.
Fortsätter färden mot Timrå, och fasen också nu spricker det upp och solen visar sig, det bådar inte gott. Det känns som vi åker och åker och inte passerar några samhällen alls, har verkligen vägen gått så här förut? När vi närmar oss Sundsvall ser man att brobygget har "utvecklats" en hel del sen vi åkte här sist någon gång i mars var det visst.
Framme vid hotellet blir det dusch och någon timmes vila för att försöka bota, eller åtminstone lindra, denna envisa förkylning som har utvecklats ordentligt denna dag. Börjar också, i brist på annat, räkna efter vilken match i följd detta är för mig. Kommer fram till att det är nr 96 i ordningen det innebär att match nr 100 är Björklöven borta, om dom nu kan bestämma sig för vilken dag den ska spelas. Det kom uppgifter på i går att datumet är ändrat på grund av nån sorts fotboll???!!! Kom också till insikt om att Jag kommer inte att komma in i 100 klubben(100 matcher i obruten svit)att snubbla så här på målsnöret känns väl så där. Man kan kanske skaffa sig en sponsor?? Hallå nån där ute skulle behöva lite sponsring för att kunna fullborda min svit. Ähh det funkar nog inte får bita i det sura äpplet och börja om från början igen.
nej nu koncentration på dagens match, på med matchtröja och i väg.
Det har fryst på ute och är riktigt kallt, det märks att man är i Norrland, vi sörlänningar har ju vant oss vid varmare grader under hela oktober. Det är en märklig arena det här, den känns inte sådär purung utan det är lite slitagestuket över det hela. Det är också lite märkligt att man måste gå igenom hemmastå för att komma till bortastå, tur att vi är lugna och sansade och inte så himla slagsmålsbenägna.
Den traditionella samlingen runt målvakten
Ja vi var ju ingen stor skara på bortastå. Fyra högröstade "tjejer", en familj bestående av mamma,pappa,barn, en grabb i övre tonåren, samt i sista perioden ännu en sörlänning Marcus från Åseda. Vi hörs ända in i tvsoffan i alla fall. Det gäller att skrika när den övriga publiken är tyst.
Matchen? Nä den glömmer vi.
Dom har ju i alla fall en häftig "hockeyrondell" utanför arenan.
Tillbaka till hotellet för att försöka skriva ihop en matchrapport för pucksnack.Det går inget vidare ikväll känslorna tar överhand, jag vill ju så gärna att det ska gå bra för" våra pojkar", vet hur mycket de kämpar trots att det finns dom som hävdar motsatsen( och vad jag anser om dessa individer passar sig inte i skrift). Det blir en hel del fb och twitter i stället och jag hamnar i en hel del del disskussioner, både "off the record" och "on the record". Hoppas kunnat bidra med något i någon diskussion i alla fall. Men ibland blir jag så trött och ledsen på människor som uttrycker sig illa och verkligen verkar njuta av att göra andra människor illa, fast det är nog mest synd om dessa egentligen. Men jag kan inte låta bli att ta illa vid mig i alla fall, man är väl en typisk hockeymorsa "- om du rör mina barn, då j...lar". Det blir en ganska sen natt och ingen matcrapport skriven.
Dag 2
Varför vaknar man alltid tidigt när man får sova? Ja ja det gav mig i alla fall tid att skriva den där matchrapporten. Vid halv nio är det i alla fall dags för frukost och hotellfrukost är ju alltid lika trevligt.
Vid tiotiden packar vi in oss i bilen, Anneli vid ratten, jag bredvid och Emma och Louise i baksätet, och börjar den 50 mil långa resan hem. Det är nollgradigt och fläckvis halka när vi går ut till bilen. Jag laddar med näsdukar och vatten, då klara jag mig. Det är lite myskoväder ömsom tät dimma ömsom sol.
Det är ca 100 meter mellan dessa båda bilder 
Är i Strängnäs vid 15 tiden och blir avsläppt och min bil står kvar! så det är bara att sätta sig i den och åka hem, Väl hemma bäddar jag ner mig med te, näsdukar och vatten.Somnar ganska omgående, det var jobbigt att köra 4 mil.
Nej nu är denna snoriga resa över och vi har ett välbehövligt "lov" framför oss, bara det inte blir som i våras då vi låg däckade i feber i en vecka.
Nej nu är det over and out för denna gång. Nu får vi alla ladda batterierna och sedan kämpa tillsammans, med och för varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar